Sälar är ett vattenrovdjur och hör till de få däggdjur som anpassat sig till ett liv i vatten. De lever av fisk som strömming , torsk, laxfiskar, sik, kräftdjur mm. Sälen har en spolformig kropp, litet huvud med tillslutbara näs- och öronöppningar. Pälsen är tät och blank, hos kutarna (ungarna) är den tjock och mjuk, kutarnas päls är väldigt efter traktad, vilket lett till rovjakt.
Den mesta tiden tillbringar sälarna i vattnet, men de vistas även på land eller is under kortare tider för vila samt längre perioder i samband med fortplantningen. Det finns 33 sälarter, som är indelade i tre sälfamiljer. De tre sälfamiljerna är öronsälar, valrossar och egentliga sälar, vilka saknar ytteröron och de kan heller inte vrida “bakbenen” fram under kroppen när de rör sig på land. De tre sälarterna, gråsäl, knubbsäl och vikaresäl som finns i Sverige hör till gruppen egentliga sälar.
1:1 Gråsäl
Gråsälen är vår största säl, den kan bli upp till 3,3 meter lång, väga 300 kilo och bli 45 år gammal. Honan är något mindre i storleken. Gråsälen livnär sig på fisk som torsk, strömming, sik och laxfiskar. De förekommer i hela det svenska havsområdet, men är i dag sällsynt i södra Sverige och på västkusten. Kutarna föds i Östersjön under februari – mars. Fortplantningen börjar vid 5 års ålder och fortsätter fram till 35-45 års ålder, med en unge per år. Gråsälen uppträder i större eller mindre grupper. Under 1920-30 talen kunde man se flockar med tiotusentals individer, men nu varierar antalet från ett fåtal djur till något hundratal. Vid 1997 års inventering räknade man till 4850 gråsälar inom svenska och finska territorialområdet. Av dessa fanns 1700 i Bottniska viken samt Ålandshav och 2370 i Stockholms norra skärgård samt Finska Utö. Det totala antalet gråsälar i hela Östersjöns område (Sverige, Finland, Ryssland, Estland) uppskattas till minst 6000 djur.
1:2 Knubbsäl
Knubbsälen förekommer längs den svenska västkusten och i sydligaste Östersjön. Födan utgörs av bl.a. sill, flundra, sik, gädda, ål och torsk. De har en längd av ca 1,8 meter och väger 90-100 kilo. Kutarna föds i slutet av maj och i början av juni. Honorna får en unge åt gången, som är redo för fortplantning vid 5 års ålder. Knubbsälarna blir 30-40 år gamla. Arten uppträder i flockar på vissa skär. Längs den svenska västkusten finns i dag ca 2000 individer. Då är inte de danska och norska sälarna inräknade. Antalet Knubbsälar i Östersjön är ca 300 stycken.
1:3 Vikaresäl
Vikaresälen har sin huvudsakliga utbredning i Bottenviken – Norra Kvarken och i de inre delarna av Finska viken. Det finns även ett ytterst litet bestånd i Bottenhavet. Vikaren är den minsta sälen och blir inte längre än 1,0-1,6 meter lång och har en max vikt på 125 kilo. Deras föda utgörs av fisk som strömming, sik, simpor, abborre samt kräftdjur. Kutarna föds i “lyor” i packisvallar i slutet av februari och början av mars. Dessa sälar uppträder mestadels i små grupper om några enstaka djur, till skillnad från de två tidigare nämnda sälarna. Engelska forskare har kommit fram till att det i Östersjöområdet fanns mellan 300 000- 400 000 vikare vid sekelskiftet. I dag finns det ca 4000 individer.
2:1 Den svenska sälens historia
Sedan urminnes tider har säl jagats av skärgårdens och kusternas befolkning. Sälprodukter som skinn olja och kött var viktiga delar i naturahushållningen. De var även viktiga handelsvaror under t ex Hansaperioden, och ända fram till slutet av andra världskriget såldes sälkött i affärerna. Skärgårdsbefolkningens skatt till kronan och kyrkan utgick ofta i form av produkter från säl. 20% av späcket gick till skatt.
Antalet sälar var på 1500-talet flera hundratusen stycken. I uppgifter från mitten av 1500-talet anges att österbottningarna årligen fångade 1500 sälar. Jaktformerna varierade från klubbning, fällor och nät till skjutvapen. Redan på 1500-talet började de att införa perioder då det var förbjudet att fånga/skjuta säl. Dessa jaktförbud varade under de perioder på kutarna föddes samt under parningsperioden. 1670 förbjöd dåvarande kungen all skjutning av sälar. Orsaken till detta var att han ansåg att gevärsljudet lät allt för mycket och skrämde bort både sälen och fisken.
Av det som nyss nämnts så får man intrycket av att sälen fram till 1700-talet var en tillgång för skärgårdsbefolkningen. På sätt och vis var det också så, men på den tiden gjordes alla fiskeredskap för hand, vilket var väldigt tidskrävande, och sälen kunde totalförstöra dem över en natt. Av detta förstår man nog att fiskaren inte bara såg sälen som en tillgång.
Om man relaterar detta till vårt eget århundrade, så ser man att fiskarna och sälen ständigt har varit i konflikt med varandra. I slutet av 1970-talet klagades det däremot inte mycket på sälen, men detta beror på att sälen då räknades som utrotningshotad.
I 1734 års lag ansågs sälen vara ett skadedjur, som fick dödas var som helst och av vem som helst. 1766 ändrades dock lagen och nu fick bara de som sysslade med fiske skjuta säl. 1808 infördes skottpengar på säl, men detta försvann 1864 då sälen inte längre ansågs vara ett skadedjur. Skott pengarna kom dock tillbaka 1891 och fanns kvar fram tills dess att sälen fridlystes 1974.
Efter det infördes istället skyddsjakt, vilket innebär att yrkesfiskarna får skjuta säl, men bara invid fångstredskapen. Rätten till skyddsjakt fanns kvar fram till år 1987. I början av 1900-talet fanns det omkring 100 000 gråsälar i Östersjön.
I takt med mausergevärets utbredning minskade beståndet snabbt. År 1914 återstod 70 000 djur. Den intensiva jakten på säl fortsatte och 1940 fanns det omkring 20 000 gråsälar kvar. Under -60-talet tillkom ytterligare ett hot mot sälen – miljögifterna, dessa orsakade sjukdomar och gjorde sälhonorna sterila. 1974 klassades gråsälen som utrotningshotad, antalet var nu ca 3600 individer. I dag finns det sammanlagt minst 6000 gråsälar i hela Östersjöområdet.
3:1 Inventering av sälar
Inventering av sälar är nödvändigt för att kunna kontrollera beståndet och sälarnas hälsa och därmed också hela Östersjöns välmående. Sälarna är nämligen en oersättlig resurs som väktare av miljökvaliteten i havet. Som konsument överst i Östersjöns marina näringsväv är ett hälsosamt sälbestånd den yttersta garantin för att Östersjön är ett friskt hav.
Övervakning av gråsälsbestånden bygger på upprepade räkningar vid de tillhåll, som kartlagts genom riksmuseets inventeringar sedan mitten av -70-talet. Inventeringen av sälar började efter den stora sälkrisen på 1960-70-talet, då man trodda att hela sälbeståndet skulle dö ut.
Gråsälen samlas under den isfria delan av året till traditionellt utnyttjade platser, där djuren kan räknas från år till år under liknande förhållanden. Flest djur ligger uppe på bankar och bådor i samband med pälsbytesperioden. För gråsälarna inträffar detta under våren-försommaren. Men även under kutningsperioden som sker under februari-april befinner sig sälarna upp på land.
Genom nedskärningar i anslagen till miljöövervakningen 1997, tvingades de som inventerar att minska ambitionsnivån när det gäller antalet sälräkningar från tre till två inventeringsperioder under året. Varje inventeringsperiod består av minst tre kontrolltillfällen. De två inventeringsperioderna 1998 är 25 maj-7 juni och 10-23 augusti. Inventeringsverksamheten är uppbyggd kring ett nätverk av rapportörer längs kusten. De personer och myndigheter som hjälper till vid inventeringen är tillsynsmän för sälskyddsområden, yrkesfiskare, personal vid kustbevakningen, särskilt arvoderade personer samt personal på statsisbrytarna.
3:2 Inventerings metoder
I huvudsak görs observationerna från båt eller från land. Under 1995-96 kompletterades båtinventeringarna av flyginventeringar. Resultatet från de två typerna av inventering gav en mycket likartad bild. Eftersom att flyginventeringarna kostar betydligt mycket mer kommer de i fortsättningen att ske uteslutande med båt.
1997 genomfördes också ett försök med registrering av sälar med värmekamera (IR) inom ett område i Stockholms skärgård. Resultatet av IR-fotografering / filmning från flyg lämpar sig mycket bra i Sverige. Tekniken ger mycket bra resultat vid fastställande av hur många djur som ligger på bådorna.
3:3 Resultat av inventeringen 1997
Under perioden maj – juni 1997 räknades sammanlagt ca 3240 gråsälar vid de traditionella tillhållen längs med hela den svenska Östersjökusten. Fördelningen efter kusten var följande: södra Östersjökusten, upp till södra Stockholms skärgård, ca 830; norra Stockholms skärgård och Ålandhav, ca 1930; Botten havet och Bottenviken, ca 480.
4:1 Krisen på 1960 och 70-talet
Under de senaste tjugo åren har det rapporterats om krympande sälstammar, sterila honor samt flera sjukliga förändringar hos sälarna. Fram till andra världskriget minskade sälbeståndet kraftigt p.g.a. den otroligt stora säljakten. En viss återhämtning skedde dock under slutet av 1940-talet och början av 1950-talet. Men från och med slutet av 50-talet blev sälarna allt mer sällsynta. Mot slutet av 1960-talet och 1970-talet inledde forskare och naturvårdare en debatt om vad som hänt Östersjöns sälarter.
4:2 Miljögifterna
Efter andra världskriget kom den kemiska industrin att innebära ett nytt hot mot faunan som inte existerat tidigare. Den producerade giftiga ämnen som bekämpningsmedel, smörjmedel, flamskyddsmedel, lösningsmedel mm. Man visste inte att dessa ämnen var giftiga och insåg att de skulle nå ut i naturen och där förorsaka förgiftning. Produktionen inom den kemiska industrin ökade kraftigt efter andra världskriget. Miljögiftsproblematiken uppmärksammades först när man såg hur rovfåglar bara dog, samtidigt som Östersjöns sälstammar bara minskad i antal.
4:3 PCB och DDT
I slutet av 1960-talet såg svenska forskare att Östersjöns fauna hade höga koncentrationer av miljögifterna DDT (Dikloridfenyltriklormetylmetan) och PCB (Poly Chlorinated Biphenyls). Redan vid mitten av 1970-talet upptäckte man att sälarnas fortplantning var starkt nedsatt. Miljögiftet PCB fanns i höga halter i fettvävnaderna och många av honorna blev sterila. Äggledarna växte igen och äggen kunde inte nå livmodern. Andra följder av miljögifterna var att sälarnas klor blev sköra, vilket ledde till frakturer och i många fall total förlust av klorna. Man fann ofta en hög grad av tandförlust och benerosion i käkarna hos sälarna, samt förändringar i tarmar, kärl, njurar, livmoder mm.
Eftersom att Östersjön är ett innanhav i ett högutvecklat område av världen är riskerna stora att betydande mängder av miljögifter hamnar här. Vilket leder till att Östersjöns sälar är klart mer belastade än vad t.ex. Nordsjöns och de arktiska vattnens sälar är.
4:4 Är miljögiftsgåtan löst?
Som åtgärd mot utrotningshotet började man noggrant följa sälstammen genom att regelbundet räkna gråsälar som låg uppe på kobbar och skär. Prov på döda sälar skickades till museum i Stockholm där man mätte PCB-halten. Användningen av PCB i industri förbjöds så småningom. På senare år har man kunnat se en viss minskning av miljögiftet och en återhämtning av sälstammarna. Osäkerheten är fortfarande stor om ökningens storlek.
Knubbsälarnas bestånd tycks inte minska längre, det har stabiliserats, men p.g.a. det låga antalet djur, så är deras framtid fortfarande osäker. Även för gråsälarna tycks det ha skett en viss återhämtning i Östersjöns nordligaste del, medan beståndet i söder är konstant eller har minskat. För vikaren är utvecklingen osäker, men det ser inte ut som om att de minskar i antal. Totalt sett tycks den värsta krisen vara över, men har sälarna någon framtid här i Östersjön, ett innanhav omslutet av industrinationer?
5:1 Fiskaren – Sälen
Eftersom att delar av yrkesfiskarna upplever speciellt gråsälen som ett hot mot sin näring, kan detta komplicera en återhämtning av sälbeståndet. I Sverige gäller detta just i dag kustfisket längs norrlandskusten, men det sprider sig långsamt ner mot Åland. De lokala problemen kan vara avsevärda, det beror troligtvis på förändrade fiskemetoder.
Problemet är att under de fem senaste åren har en nygammal konflikt åter börjat märkas av – sälarnas härjningar i fiskarnas fångstredskap. Krav ställs på att införa säljakt i Sverige och Finland. I massmedia kan man läsa att det finns “mer säl än någonsin”. Statistik och undersökningar visar dock en motsatt uppfattning. Det finns i dag avsevärt färre sälar än för bara 30-40 år sedan. I dag är det bara gråsälen som utgör ett hot mot fiskarna, detta beror på att deras föda utgörs av laxfiskar sik, siklöja och strömming, precis den fisk som fiskaren fiskar.
5:2 Dagens konfliktorsaker
Främst från yrkesfiskarna får man klagomål på att allt större del av fångsten “rivs” av gråsäl och att allt fler redskap skadas av sälarnas framfart. Det finns ingen tvekan om att yrkesfisket längs Bottniska viken skadas av säl. Förutom allmänt sämre lönsamhet drabbas näringen också av ökade kostnader för skadade redskap och av minskade fångster p.g.a. av att gråsälen river sönder redskapen och äter upp fångsten.
Fiskets inriktning och metoder har ändrats sedan 1960-talet detta p.g.a. ändrade konsumtionsvanor hos folket och ändrade lönsamhetskrav inom fisket. Man tillverkade och använde nu en ny typ av laxfällor. Genom att redskapen stå på samma ställe under en lång tid, lär sig sälen att lokalisera redskapen. Nackdelen med dessa redskap var att de utvecklades under den tid då det knappt fanns någon gråsäl, redskapen gjordes inte “sälsäkra”, vilket gör att de nu tar stor skada av sälarnas framfart.
Nu används färre men större redskap, detta medfört att fisket för den enskilde fiskaren därmed har blivit mera sårbart. Laxfällorna är för sälarna som stora skafferier, där de regelbundet kan finna fisk som inte kan undkomma. För sälen är det sedan inga problem att ta sig ur fällorna, de river bara hål i fällans väggar och simmar ut. Fiskare i Norrbotten fick sommaren 1997 sälbesök vid varje eller vartannat vittjningstillfälle (vittjning sker vanligast två gånger per dag). Även nätfisket skadas av sälarnas angrepp.
5:3 Yrkesfiskaren och sälen i samexistens – är det möjligt ?
Under den period som dagens yrkesfiskarna såg som fri från sälskador, ansågs våra tre sälarter utrotningshotade. Problemet med att få fiskarna och sälarna att leva tillsammans är inte lätt att lösa. Det finns tre lösningar på problemet:
Att reducera antalet sälar innan beståndet har nått sin tidigare fulla utbredning i hela Östersjöområdet.
Att genom åtgärder skrämma gråsälen från redskapen.
Att utforma fiskeredskap och fiskemetoder så att såväl fiskenäring och fauna kan behållas.
Det förefaller klart olämpligt att reducera sälbeståndet, det är bara 15 år sedan som man såg hela det som utrotningshotat. Gråsälsbeståndet har heller inte återhämtat sig i södra Östersjön än.
Som jag tidigare nämnt så vill yrkesfiskarna åter införa jakt på säl. Men att återinföra allmän jakt på säl innan beståndet har återhämtat, kan knappast ses som lämpligt.
6:1 Skyddsjakt
Att införa allmän jakt på säl kan uteslutas som lösning på problemet eftersom att beståndet ännu inte uppnått det tidigare siffrorna, men kan skyddsjakt vara en lösning? Sälskador har under de senaste årtiondet ökat kraftigt i det kustnära fisket. En orsak är att antalet sälar i den nordliga delen av Östersjön har ökat kraftigt. Eftersom att sälen har varit fridlyst under många år, så har de tappat respekten och är de inte längre rädda för människan, vilket har lett till att den blivit fräckare. Det är inte sällan som de ligger intill båten då fiskaren vittjar sina fällor eller lägger nät.
Det finns många teorier om hur skador på fångst och redskap ska kunna begränsas. En av dessa var att både forskare och fiskare trodde att det rörde sig om en liten del sälar sk “specialister” som skadade fisk och redskap. En lösning skulle då vara att införa begränsad jakt (skyddsjakt) vid fiskeredskapen. Vilket skulle minska skadorna avsevärt. Skyddsjakten skulle inte innebära en minskning av gråsälsbeståndet, utan det skulle gå på ett ut om man jämförde det antal sälar som sköts och det antal som ändå skulle drunkna i fällorna.
Försöksjakten 1997 var upplagd så att maximalt 30 sälar fick skjutas vid de fasta redskapen i tre utvalda områden längs kusten i Uppsala, Gävleborg och Västernorrlands län. Försöksjakten förlades till områden där sälskadorna är vanliga. Att endast 16 av de 30 sälarna avlivades i samband med försöken, visar på hur svårt det är med säljakt.
6:2 Resultat av försöksjakten
30 sälar fick skjutas, 16 stycken bokfördes som döda men bara 7 sälar bärgades, ingen säl rapporterades som skadeskjuten. Resultatet av skyddsjakten visar att det som man tidigare trott att skadorna på fiskeredskapen skulle ha orsakats av ett fåtal sälar de s.k. specialisterna är fel, utan de förstörs av en större grupp. En grupp som är så pass stor att effekten av att avliva 7-8 sälar på en kort kuststräcka i samband med försöksjakten inte märks. Skadorna på fångsten och redskapen är fortfarande lika stor. För att få den effekt som man vill ha av försöksjakten, måste man skjuta många fler sälar, vilket är oacceptabelt med tanke på att beståndet ännu inte hunnit återhämta sig sen krisen för 15 år sedan.
Resultatet av försöksjakten uppfyller inte de förväntningar man ställt, utan andra lösningar måste till för att man ska kunna lösa problemet. En lösning som tidigare nämnts, är att vi måste utveckla fiskeredskapen, så att de blir sälsäkra en annan lösning kan vara att använda sig av speciella sändare som man sänker ner i vattnet invid redskapen, dessa sänder ut ljud som skrämmer sälarna.
Vi kan inte fortsätta med skyddsjakt utan att veta mer om sälarnas beteende. Det är som att skjuta i blindo, när vi vet om de är stationära eller simmar långa sträckor. Om de rör sig mycket, simmar runt hela Östersjön, då är ju själva vitsen med skyddsjakt mot “specialisterna borta.
7:1 Avslutning
Vi måste inse att sälen i dag inte bara är en självklar del i vår natur, en naturupplevelse, en ständig konfliktfaktor för yrkesfisket, utan också en oersättlig resurs som väktare av miljökvaliteten i Östersjön. Som konsument överst i vårt innanhavs marina näringsväv är ett hälsosamt sälbestånd den yttersta garantin för en frisk Östersjö och för en naturlig produktion av “frisk” föda också åt oss- människan.
Sälarna har redan en gång slagit larm och varnat oss människor för miljögifterna. Det är därför viktigt att vi lyssnar och håller koll på vad naturen och djuren säger och visar oss.
Skrivet av L.S.
