HIV – AIDS – Gammal uppsats från år 2000 !
Historik
Det finns många olika teorier om hur HIV/AIDS har uppkommit, vissa tror att viruset härstammar från aporna. HIV är ett retrovirus som tillhör familjen Lentivirus. Den närmaste släktingen till HIV kallas SIV som står för Simian Immunodeficiency Virus. Det är ett likartat virus som har hittats i mänga olika sorters afrikanska apor. På grund av det har man kunnat konstatera att ursprunget till HIV finns bland afrikanska primater. När det virus som senare blev HIV gick över artgränsen mellan apor och människor kan man fortfarande inte säga.
Spridningen av HIV beror på sociala, politiska och ekonomiska faktorer. HIV fick riktig fart under 60-70-talet eftersom folk började resa mer då. Krig ökade flyktingströmmen, handeln med blod produkter ökade och injektionsmissbruket spred sig. Man tror att det kan ha varit gästarbetare som tog med sig HIV från afrikanska länder till Karibien. Under den tiden var den Karibiska ön Haiti ett semesterparadis för homosexuella i USA som i sin tur tog med sig HIV tillbaka. Därifrån spreds HIV vidare till Västeuropa.
År 1956 inträffade det första kända AIDS – fallet i världen. Det var en engelsk sjöman som dog av sjukdomen, det har man konstaterat i efterhand genom tester man har gjort på sparat blod. År 1981 beskrivs en ny sjukdom i USA:s tidningar och tv. Man noterade en påfallande ökning av ett mycket ovanligt sjukdomstillstånd. Det var särskilt unga tidigare friska män som drabbades av en särskild lunginflammation och en ny tumörsform. De flesta som drabbades var homo- och bisexuella män därför kallade man tillståndet för immunbrist relaterad till manlig homosexualitet för ” bögpesten”. Man upptäckte att människor tagit droger genom sprutor, fått blodtransfusion eller om de hade haft sexualpartner från Haiti också kunde drabbades av denna konstiga sjukdom.
Sjukdomen får namnet AIDS , det betyder fördärvad immunbristsyndrom. Namnet har innebörden att den inte är medfödd, att man tidigare har haft fungerande immunförsvar. Detta försvar fungerar eftersom sämre och detta tillsammans med andra symptom tyder på en och samma sjukdomsorsak.
År 1982 inträffade det första fallet av AIDS i Sverige. År 1983 upptäcker forskaren Luc Montagruler viruset som orsakar AIDS och ger det namnet HTLV 3. Man upptäckte den stora utbredningen av AIDS i vissa delar av Afrika. Forskare fann det bakomliggande orsaken till sjukdomen, ett nytt virus som fanns hos en man med svullna lymfkörtlar något som man redan då relaterade till AIDS. År1986 benämns viruset HIV. Detta betyder försvenskat Humant Immunbrist Virus. Eftersom den drabbar människan och leder till ett skadat immunförsvar var det ett passande namn.
År 1987. Bromsmedicinen AZT ges till patient i Sverige.
År 1991. Vaccinationer kan ges i Sverige.
År 1996 Nytt läkemedel 3-tc som gör att HIV- RNA minskar i blodet
Vad är HIV ?
HIV är ett virus som kännetecknas av en stor genetisk samansatthet som kommer till uttryck när HIV har infekterat en cell. Virus består av en kärna som innehåller det genetiska materialet i form av nukleinsyra som är omgiven av ett skyddshölje. HIV- viruset angriper främst T-hjälparcellen som är en celltyp i kroppens immunförsvar som bland annat styr och reglerar försvaret mot olika smittämnen.
AIDS -virus infekterar en vit blodkropp
1.
AIDS-viruset kommer in i blodet och träffar en vit blodkropp (T- cell).
2.
Den smälter samman med och infekterar. Arvsmassan och ett enzym frigörs
3.
Med enzymets hjälp går arvsmassan in i cellkärnan och fogas in i cellens egen arvsmassa.
4.
Virusets arvsmassa tar kommandot och tvingar cellens tillverkningsmaskineri (ribosomerna) att göra nya virus.
5.
Virus bildas i cellen och knoppar av från denna i stor mängd. Dessa virus kopier kan sedan infektera nya celler som kan sprida sig i hela kroppen.
Bild från adress : http://www.aidsmeds.com
Viruset förökar sig genom att infektera levande celler, det tar sig in i cellen och smälter samman med arvsmassan. Sedan tar det kommandot över cellens ämnesomsättning och får cellen att producera nya viruspartiklar.
HIV är ett känsligt virus som förstörs snabbt när det kommer utanför kroppen. Det är svårt att hitta mediciner som är effektiv mot viruset men som inte skadar den infekterade cellen. Där kan det ligga slumrande och inte göra något väsen av sig. Om cellen av någon orsak aktiveras, väcks HIV i arvsmassan och ställer om cellens funktion så att stora mängder av nya HIV-virus bildas. När cellerna förökar sig genom delning, finns HIV även i de nya cellerna och förstör dem på sikt.
HIV infektionen skiljer sig från vanliga infektioner genom att den smittade några veckor efter smittillfället känner sig sjuk. Vanliga symptom på akut HIV-infektion är halsont, huvudvärk, feber, ibland hudutslag och svullna lymfkörtlar. När dessa symptom har gått över brukar den smittade känna sig frisk. Inom fyra till tolv veckor efter smittotillfället utvecklar den smittade antikroppar mot HIV, dessa antikroppar stannar livet ut.
När symptomen på en akut HIV-infektion har försvunnit kommer som regel många år utan sjukdomskänsla. Man har då ingen aning om att ens immunförsvar är allvarligt skadat av viruset, men man kan genom att göra ett HIV-test se om man är smittad eller inte.
Andra symptom på HIV-infektion är svampinfektion i munslemhinnan, bältros, nattsvettningar och/eller feber. De infektioner och tumörformer som drabbar den HIV-smittade leder till stora smärtor och många symptom. Män och kvinnor har inte exakt samma sjukdomsförlopp, det förekommer forskning på det området. Allt eftersom fler kvinnor blivit HIV- smittade har man upptäckt att en del kvinnosjukdomar också är förknippade med HIV-infektion till exempel livmoderhalscancer och svampinfektioner i underlivet
En HIV- infekterad person kan ha stora mängder HIV- virus i blodet, antalet kan vara konstant under många år. Nivån av fritt HIV i blodet är en prognosfaktor som avgör när behandling ska sättas in. Med tiden slås allt fler T- hjälparceller ut av HIV, det leder till att den smittade lätt drabbas av opportuniska infektioner eller vissa tumörer t.ex. Kaposis sarkom eller lymfkörteltumörer. Nu har den smittade fått AIDS och man kan för en kortare eller längre tid behandla de sjukdomar som personen kontinuerligt kommer att drabbas av.
Vad är ARC ?
ARC är ett senare tillstånd av HIV-infektion, det betyder Aids Relaterade Komplikationer. (Aids Related Complex) Symptomen är kraftig avmagring, nattliga svettningar, diareèr och/eller feber som varar i flera månader och mycket svår trötthet. HIV kan också angripa hjärnan och delar av det centrala nervsystemet direkt utan att först försvaga immunförsvaret. För att den smittade ska klassas som AIDS- fall måste personen få en infektion som man normalt inte får om man har ett fungerande immunförsvar eller en tumör som är ovanlig bland yngre t ex. Kaposis sarkom.
Vad är AIDS ?
AIDS är ett samlings namn för en rad olika sjukdomar som är tecken på att kroppens immunförsvar har brutits ner, orsaken till detta är ett virus som kallas HIV. Hälften av alla som dött av AIDS har dödsorsaken varit svår lunginflammation. Slutskedet på sjukdomen varierar mycket, men sista tiden är kroppens immunförsvar allvarligt skadat eller helt nedbrutit. AIDS leder till döden eftersom HIV-viruset förstör cellerna i immunförsvaret så att kroppen drabbas av opportuniska sjukdomar och olika tumörformer.
AIDS- virus i genomskärning
Viruset är i princip en liten förpackning med arvsmassa(gener) Arvsmassan ligger hoprullad inuti den lilla ‘bollen’, tillsammans med enzym som gör att generna kan fogas till de arvsanlag som den cell har som viruset infekterar. Diametern på det är ungefär 100 miljondels millimeter.
Smittovägar
Det är när HIV kommer i kontakt med celler som viruset kan infektera, så kallade målceller som det finns risk för HIV-smitta. Dessa målceller för HIV finns i så gott som alla våra slemhinnor, i ögonen, i lymfkörtlar, i blodbanan och i nästan alla våra organ. Eftersom den sexuella överföringen är den vanligast så är det målcellerna i slemhinnan som spelar störst roll. Hud och slemhinnor är ett skydd mot de flesta smittämnen. Intakt hud utgör ett gott skydd mot HIV men det gör inte våra intakta slemhinnor. Vid injektioner och blodtransfusioner passeras de barriärer som finns och då är risken för HIV-smitta stor, till exempel om HIV-smittat blod injiceras.
HIV kan överföras på olika sätt :
Sexuella kontakter
Vid blodtransfusion av HIV- smittat blod.
Genom injicerande av små mängder blod när till exempel narkomaner delar sprutor .
Från mor till barn under graviditet, vid förlossning och amning.
Väldigt ovanligt att sjukhuspersonal blir smittade då de sticker sig på vassa föremål eller sprutor som är infekterade.
Sexuell överföring
Riskfaktorn är olika beroende på vilken samlags metod som används. Vid analsamlag är det stor risk för HIV-överföring om man inte har använt kondom. Smittan kan överföras i båda riktningarna men den som har haft penis i ändtarmen löper störst risk. Det beror delvis på att analslemhinnan är känsligare och att det där finns celler som inte finns i andra slemhinnor det bidrar till att öka risken för att smittas av HIV. Vaginalt samlag kan smitta i båda riktningarna men risken är större för kvinnor än för män. Orsaken kan vara att slidslemhinnan och livmodertappen har en mycket större slemhinneyta än vad penis har. Oralsex har mindre riskfaktor än vid oskyddade samlag, men det är trots allt en risk för smitta. För att minska riskerna för att smittas av HIV kan man hålla sig till en sex- partner om båda vet säkert att de är osmittade. Det säkraste sättet att skydda sig mot HIV är att använda kondom. Det är en billig livförsäkring.
Intravenösa missbrukare
Intravenösa missbrukare löper mycket stor risk för direkt blodsmitta om man delar sprutor med andra. Varje månad smitta 3-4 stycken sprutnarkomaner i Sverige. För att inte riskera att smittas av HIV bör man sluta med missbruket eller använda rena sprutor och undvika osäker sex vid prostitution.
Mor – barn smitta
För att förebygga att en gravid HIV- positiv kvinna ska smitta sitt barn kan de ta AZT-medicin som har en stor förebyggande effekt. När barnet sedan är fött bör det inte ammas eftersom HIV kan finnas i modersmjölk och vid eventuell amning kan det överföras till barnet.
Blod, blodprodukter och transplanterade organ
Dessa delar testas i vår del av världen så därför är risken att bli smittad mycket liten. Sjukhuspersonal bör använda handskar vid risk för kontakt med smittsamt material, kasta riskmaterial i speciell behållare för risk avfall.
Mun mot mun metoden innebär en mycket liten risk att smittas av HIV därför säljer Röda Korset munstycken som man kan använda. Övriga smittvägar som kan innebära risk för smitta är tatueringar, akupunktur, piercing om inte verktygen är steriliserade på rätt sätt. Man bör inte heller använda andras tandborstar, rakhyvlar eller rakapparater eftersom det kan kommit blod på dessa redskap. Det finns också en risk med att låna andras kontaktlinser med tanke på att det kan förekomma HIV i tårvätskan. Det anses helt riskfritt att pussas, kramas, ta i hand, äta och dricka ur samma glas och tallrik som en HIV- smittad till och med att kyssas ska vara riskfritt.
HIV-test
Testet kan göras först när det har gått tre månader från misstänkt smittillfälle eftersom det kan ta mellan fyra och tolv veckor för kroppen att utveckla ett antivirus mot HIV.
Testet tas som ett vanligt blodprov i armvecket sedan får man vänta i drygt en vecka på resultatet. Provsvaret kan man få vid ett återbesök eller via brev eller telefon.
Anledningarna till att testa sig är många, en del vill se om de har klarat sig, andra gör det för att om de är sjuka vill de ha behandling så fort som möjligt. Man har dessutom rätt att få ut förtidsbelopp i samband med pensionering. Det finns de som inte vill testa sig, för de vill inte riskera att bli tvångsgripen enligt smittskyddslagen.
1985 då hamnade HIV-infektion under smittskyddslagen det innebär att man garanteras gratis undersökning, vård och behandling. Men det finns också bestämmelser som innebär tvång och att kontroll kan användas. Den som har anledning att anta att han blivit HIV- smittad är enligt smittskyddslagen tvungen att testa sig.
Man har rätt att testa sig anonymt men om det visar sig att HIV-testet är positivt upphör denna rättighet. Då kommer läkaren att rapportera till smittskyddsinstitutet och smittskyddsläkaren i landstinget. Den HIV- positive får då förhållningsregler som säger att:
• Du måste tala om att du är HIV- positiv innan du har sex med någon.
• Du får inte ha samlag utan att använda kondom.
• Du får inte ge blod eller plastma, donera organ eller sperma.
• Du får inte låna andras sprutor och nålar inte heller låna ut om du har egna
• Man måste informera läkare/tandläkare och övrig personal om risk för smitta
• Du får inte prostituera dig eller köpa tjänster av prostituerade
• Du ska komma på återbesök om din behandlande läkare bestämmer
Din läkare kan dessutom ge dig andra föreskrifter än vad som finns ovan. Om du inte följer läkarens föreskrifter kan det leda till tvångsisolering på sjukhus. Vid positivt test tar läkaren reda på tidigare sexuella kontakter som du har haft, det kallas kontaktspårning. De berörda är skyldiga att HIV- testa sig.
HIV / AIDS i världen
Sjukdomen finns utbredd framför allt i Afrika. Även i Sydostasien ökar antalet mycket hastigt. I vissa afrikanska länder är så många som 30% av befolkningen drabbad. Okunskap och vissa vanföreställningar om sjukdomen och dess utveckling gör att det har varit svårt att begränsa spridningen.
Botemedel ?
När kroppen väl blivit infekterad av HIV så finns det nu inget känt botmedel. Det beror på att viruset angriper målcellerna och förstör dem och med det vårt immunförsvar. Det finns då inget som hindrar att sjukdomen sprids. HIV förstör cell efter cell tills antalet är så lågt att det är direkt livshotande eftersom då finns det inget skydd mot olika virusangrepp. Kroppen ger till sist upp och man dör av en sjukdom som vanligtvis inte är livshotande. Man har gjort framsteg i forskningen ett av dom viktigaste är att man kan mäta mängden HIV i blodet. Det gör att man redan efter några månader kan se effekten av behandling, förut kunde det dröja flera år.
Mediciner mot virus antivirala medel skall skada viruset utan att skada värdcellerna. Det kan också tänkas att antivirala medel dödar den virusinfekterade cellen men inte de friska. Detta är dock svårt när det gäller HIV, eftersom den skulle behövas sättas in mycket tidigt, och väldigt få vet om en HIV-smitta efter bara ett fåtal dagar. Åtskilliga ämnen som fungera i laboratoriesammanhang, kan inte användas som mediciner då de också skadar människans celler. Medicinerna som används idag är inget botemedel utan vad den gör är att bromsa infektionen och gör livet lättare för den smittade. Forskarna skulle vilja hitta ett vaccin men ännu är det långt kvar dit.
Forskarna försöker hitta mediciner som angriper HIV-viruset utan att skada människan. Det är svårt eftersom HIV bygger sig in i den smittade cellens arvsmassa och smittar andra celler genom cellkontakt. Det gör att cellen kan undvika antikroppar och mediciner som finns utanför cellen. HIV kan också infektera hjärnan dit många mediciner inte kan nå.
Man kommer inom några år kunna börja använda 4-5 nya läkemedel. De kommer att angripa viruset när det har tagit sig in i cellens arvsmassa. Men det mest ideala skulle vara om man kunde hindra viruset från att ta sig in i cellen, fast så långt har man inte kommit än. Forskare hoppas att man ska hitta ett vaccin eller genteknik som ska förhindra infektion av målcellerna eller bildande av nya virus partiklar.
Behandling och mediciner
Man arbetar efter tre behandlingsprinciper, att stärka kroppens eget immunförsvar, bromsa HIV-virusets skade effekter och att förebygga AIDS- komplikationer genom medicinering. Man kan regelbundet ”vaccinera” med olika delar av HIV för då gör man så att kroppens eget immunförsvar blir mycket mer effektivt just för tillfället.
Trippelbehandling med 3-TC preparat
Det är ett relativt nytt läkemedel och anses vara ett genombrott för forskarna. Det minskar antalet HIV- RNA i blodet, vilket leder till att antalet T- hjälparcellerna i blodet ökar. Denna medicin ges främst till patienter med så hög virus nivå eller så dåligt immunförsvar att man befarar att patienten utvecklar AIDS inom några år.
AZT
Den första bromsmedicinen AZT har använts sedan 1987 och tillhör gruppen nukleosidanaloger, fungerar som falska byggstenar när HIV bit för bit ska kopiera sig själv för att ta sig in i och infektera en ny cells arvsmassa. AZT minskar mängden virus i kroppen och förhindrar att HIV-viruset bygger sin egen arvsmassa i fler celler.
AZT har fördelen att reducera risken för HIV skador i hjärnan effektivare än andra HIV- mediciner. AZT bromsmedicinen ges oftast i kombination med andra mediciner eftersom flera stora studier visar att kombinationer av olika bromsmediciner ger kraftigare effekt, förlänger livet och minskar risken för försämring. (exempelvis AZT+3TC). Det förbättrar immunförsvaret och håller det på högre nivå än utan medicinering.
Kombinationsbehandling
För att kunna föröka sig, vilket är virusets mål, måste HIV när det väl tagit sig in i cellen omvandla sin arvsmassa så att den blir den samma som cellens, ifrån virusets RNA till cellens DNA. De läkemedel som hittills har tagits fram mot HIV, fungerar på så sätt att de förhindrar att HIV-viruset byggs in i cellens arvsmassa. De mest kända läkemedlet som används idag är zidovudin AZT, didansoin ddl och zalcitabin ddC. De här läkemedlen minskar mängden virus, de botar inte sjukdomen utan bromsar upp dess förlopp ett tag och kallas därför bromsmediciner.
Ofta används bromsmediciner i kombination och i intervaller för att förhindra att patienten blir resistent mot behandlingen. Dessa proteashämmare är effektivast om det ges i kombination med minst två andra nukleosidanaloger. Proteashämmare t ex Crixivan, Norvir, Invirase de är nya läkemedel som hämmar produktionen av HIV från infekterade celler. Den här blandningen minskar kraftigt mängden fritt virus i blodet och ökar CD4-cellerna. Man vet inte än hur länge effekten sitter i och hur stor risken för resistent utveckling är. Alla HIV-medel utvecklar resistent förr eller senare, men om man skulle lyckas trycka ner virusproduktionen effektivt blir det svårt för HIV att bli resistent.
Speciellt efter insatt kombinationsbehandling (som inkluderar en proteashämmare) får de flesta mer energi, bättre aptit, ökar i vikt och mår bättre än på mycket länge. För att avgöra när mediciner ska sättas in ska man inte bara se på provresultat. Man kan pröva sig fram med olika preparats effekt genom att titta på virus-mängden men det är också viktigt att se på om livskvaliteten blir bättre. Att T- hjälparvärdena stiger eller sjunker är kanske mindre viktigt.
Proteashämmare har förhållande få biverkningar, men är effektivt när det galler att minska virus mängden i blodet. Proteashämmare+AZT+3TC minskar virusmängden i blodet upp till 99%. Framtida behandlingar kommer att byggas på kombination av flera medel t ex medel som påverkar HIV’s inträde i cellen + medel som hämmar virusets bildningen från HIV- infekterade celler + immunstärkande behandling.
Övergripande HIV behandling
När man behandlar HIV inbegriper det mer än att äta mediciner. Det handlar om behandling och förebyggande av opportuniska sjukdomar, förebyggande av mineral och vitamin brist. Eftersom det är en långvarig och livshotande sjukdom får patienten vara med och bestämma över sin egen behandling.
Vaccin
Forskare kan ha hittat ett vaccin som kan ge skydd mot AIDS, men det skyddar inte mot HIV-infektionen. Vaccinet förhindrar eller försenar att den smittade utvecklar AIDS.
Man eftersträvar att hitta ett vaccin som fungerar som ett vanligt vaccin, som skall tillföras en icke HIV smittad person och därefter fungera som ett skydd mot infektion. Sen ska det fungera som ett vaccinliknande preparat som skall ges till HIV- smittade personer för att stärka deras immunförsvar. Problemet med att hitta ett vaccin mot HIV beror på att viruset ändrar sig hela tiden och att det byggs in i den infekterade cellen där sen stannar.
Några länkar 2008
http://www.aidsmeds.com/articles/hiv_life_cycle_5014.shtml
http://www.engenderhealth.org/res/onc/hiv/index.html
