Fladdermöss Chiroptera
Fladdermössen är de enda däggdjur som verkligen kan flyga, inte bara sväva, genom luften. De förekommer i alla världsdelar och visar olika specialiseringar. Några av de mest kända utländska fladdermössen är vampyrerna, som specialiserat sig på att slicka i sig blod från däggdjur som de bitit, samt de flygande hundarna och rävarna, som är utpräglade vegetarianer och lever av frukt. Gemensamt för alla arterna är ett nattligt levnadssätt.
Fladdermössen har en tunn flyghud som är utspänd mellan händernas fyra bakre fingrar, kroppssidorna, bakbenen och större delen av svansen. Det är stor skillnad på flygsättet hos fåglar och fladdermöss. Fladdermöss flykt är vinglig och sicksackformad. Detta hänger samman med deras jaktsätt och navigering. Länge kunde man inte förklara hur fladdermössen kunde orientera sig under flykt i fullständigt mörker. Först på 1940-talet upptäckte forskare att de utnyttjade sig av ekolokalisering – samma princip som av oss människor utnyttjas vid ekolodning och radarsökning. Under flykten sänder djuren ut högfrekventa ljudstötar som återkastas av de föremål de träffar. På så sätt kan fladdermössen elegant navigera förbi hinder. Även insekter, som utgör de svenska fladdermössens föda, lokaliseras med ekosökning och fångas in med flyghuden. Vissa insekter har dock utbildat ett försvar mot fladdermössens jaktmetoder och låter sig falla rakt ner då de träffas av fladdermusens pip. På så sätt hamnar de utanför jägarens “radarskärm” och undgår att fångas. För att lokalisera flygande insekter och undvika hinder under flykt i mörker sänder fladdermusen ut högfrekvent ljud som reflekteras. Av ekot kan den bedöma bytets läge och fånga det med vidöppet gap.
I Sverige finns det tolv olika arter av fladdermöss. Den art som har den största utbredningen är den nordiska fladdermusen, Vespertilio nilssonii, som finns i hela landet utom allra längst i norr. Mustaschfladdermusen, Myotis mystacinus, har en utbredning som är nästan lika stor som den nordiska fladdermusens, medan vattenfladdermusen, Myotis daubentoni, och den långörade fladdermusen, Plecotus auritus, bara finns i den södra halvan av landet. Från Stockholmstrakten och söderut lever dvärgfladdermusen Pipistrellns pipistrellus och den gråskimliga fladdermusen Vespertilio murinus. Fransfladdermusen Myotis nattereri, barbastellen eller den bredörade fladdermusen Barbastellus barbastellus och den bruna eller stora fladdermusen Nyctalus noctula förekommer huvudsakligen inom den södra barr- och lövskogsregionen. De mest sällsynta av fladdermössen är dammfladdermusen Myotis dasycnema, Bechsteins fladdermus, Myotis bechsteini, och Nathusius’ fladdermus eller trollfladdermusen Pipistrellus nathusii, vilka alla påträffas bara i Skåne.
Dagtid tillbringar fladdermössen i bergsgrottor, trähåligheter, under taket på gamla byggnader, i kyrktorn och på liknande platser. I vila hänger de i bakfötternas klor med huvudet nedåt. Om vintern går fladdermössen i dvala. De har då starkt nedsatt kroppstemperatur och reducerade kroppsfunktioner. Man har uppmätt kroppstemperaturer på under noll grader. Under vinterdvalan hänger fladdermössen ofta tätt tillsammans och kan på så sätt hålla värmen bättre. Om temperaturen på platsen ofta sjunker under 5 grader dukar de emellertid snabbt under. Fladdermössen föder ungar tidigt på sommaren. De flesta arterna får bara en unge, men hos t.ex. dvärgfladdermusen är tvillingar det mest vanliga.
Fladdermöss och människor
Fladdermöss är flexibla djur och anpassar sig snabbt till nya miljöer. Som få andra drar de till exempel nytta av människan och av det oss skapade kulturlandskapet, som ju är rikt på insekter, alltså mat. Många arter bor dessutom i våra hus och ofta ser man fladdermöss jaga i våra trädgårdar och under gatlyktor, och det ska vi vara glada för. Ju fler fladdermöss vi har runt huset, desto färre myggor. Med få undantag (de tropiska tältbyggarna och ett par andra) så bygger fladdermöss inga bon. De utnyttjar redan befintliga håligheter och utrymmen, alltifrån jordsvinshålor till ihoprullade bananblad. I Sverige utnyttjas som bekant ofta våra bostadshus. Du märker att du har fladdermöss främst på förekomst av spillning eller på de ljud som fladdermössen har för sig då de har ungar. Spillningen är inte helt olik den från möss, men är torrare och smuligare (då den endast består av insektsrester) och så glänser den ofta något. Spillningen påverkar inte trävirke eller annat byggnadsmaterial, men däremot så kan den föra med sig dålig lukt.
Vilka arter hittar du var?
Olika arter fladdermöss föredrar naturligtvis lite olika typer av boplatser.
Nordisk fladdermus bor under tegelpannor eller på öppna vindar på sommaren. På vintern flyttar den under jord. Kolonierna kan bestå av upp till 50 individer.Dvärgfladdermus, Mustaschfladdermus och Brandts fladdermus tillbringar sommaren i mellanväggar och andra mindre utrymmen.
Dvärgfladdermusen är vanligare i södra Sverige och kan vara upp till 400 individer i en yngelkoloni, medan de andra två är vanligare i norra Sverige och är sällan fler än 50 individer per koloni.
Långörad fladdermus hittar man i lite större vindsutrymmen och den verkar ha viss preferens för kyrktorn. Det är vanligtvis färre än 20 individer per koloni. Hittar man fjärilsvingar på vinden så är en god gissning att man har långörade fladdermöss boende där.
Gråskimlig fladdermus är vår stadsfladdermus. Den bor på stora vindar, i ventiler och liknande. På sommaren kan man också hitta den i hus på landet, oftast i små grupper.
Stor fladdermus bor mest i träd, men kan ibland på vintern bosätta sig i ventilationsutrymmen i större hus. Kolonierna kan då uppgå till 100 individer.
Lagstiftning och fridlysningsbestämmelser
Enligt jaktlagen (§3) är alla fladdermöss fredade, det vill säga att de inte får avlivas eller fångas. Dessutom är miljöer som är viktiga för fladdermössen, såsom födoområden, övervintrings- och yngelplatser, skyddade genom “Överenskommelsen om skydd av fladdermuspopulationer i Europa”, vilken trädde i kraft 1994. Detta innebär att områden som nyttjas av fladdermöss skall visas särskild hänsyn.
Fladdermusholkar
Vill man ha fladdermöss på tomten, men kanske inte i huset så går det bra att sätta upp holkar. Flera fladdermusarter bor i håligheter i träd och en holk är ett utmärkt alternativ, särskilt som det är viss brist på gamla ihåliga träd och konkurrensen från fåglar är stor. En holk placeras ett par, tre, kanske fyra meter över marken med fri sikt från utflygningshålet, alltså ingen växtlighet precis utanför och gärna i söderläge.
Källor : Internet – Johan E. Det Bästa
