Droger
1.Narkotika – Obs! Skrivet redan 1998!
1.0 Inledning
Varför jag har valt ämnet narkotika som fördjupningsuppgift beror på att narkotika blir vanligare och vanligare i hela Sverige just nu. När jag gick i skola var narkotika något man knappt visste vad det var, men nu är det nästan lika vanligt som sprit för ungdomar. Jag har en del bekanta som har provat och tar narkotika ibland. Dessutom har jag valt ämnet narkotika för att när jag skall diskutera med människor som nyttjar dessa preparat vill jag vara säker på att jag vet vad jag pratar om.
Jag har valt att presentera amfetamin och cannabis. Men jag tänker även presentera den nya innedrogen GHB som är vanlig i Härnösand. GHB är inte klassad som knark ännu!
Jag har sökt fakta på bibliotek och även på Internet. När det gäller GHB har det varit lite svårare att få fram information så jag har bland annat pratat med rättschefen på socialdepartementet.
1.1 Vad är narkotika ?
Kommer från grekiskans narke, narkios, narkiosis, som betyder sömn, dövande respektive bedövning, känslolöshet. Ordet betecknade ursprungligen sömngivande och bedövande medel främst av morfintyp, men det används numera för att beteckna alla beroendeframkallande droger. Dessa kan vara mycket uppiggande till sömngivande, från naturliga växtdelar till helt syntetiskt framställda ämnen.
I den svenska lagstiftningen är narkotika i första hand en juridisk term och definieras som de ämnen som regeringen beslutat skall anses vara narkotika. Dessa anges i läkemedelsverkets narkotikaförteckningar, som successivt kompletteras. Förteckningarna grundar sig i sin tur huvudsakligen på de förteckningar som FN:s narkotikakommission årligen framställer. Sverige har åtagit sig att följa dessa i och med att landet undertecknat de internationella narkotikakonventionerna: 1961 års allmänna narkotikakonvention och 1971 års konvention om psykotropa ämnen.
1.2 Vilken drog är farligast ?
Att jämföra drogers farlighet är inte enkelt. Frågan kan möjligen besvara på följande vis:
1. Om man menar den drog som man omedelbart kan avlida av vid första dosen, då är heroin den i särklass farligaste.
2. Om man däremot menar det medel, som snabbast ger upphov till det starkaste beroendet, då blir kokainet den farligaste.
3. Men om man med farlighet menar det medel som är mest lömskt och under lång tid så småningom förändrar personligheten och verklighetsuppfattningen på ett djupgående och bestående sätt, då är hela gruppen halluciogener med LCD i topp, dit också hasch och marijuana hör, den farligaste.
1.3 Varför blir man narkoman ?
- Det finns förstås ingen naturlig orsak till att just en speciell människa skall bli narkoman men det finns ett stort antal förklaringar.
- Ett barn med missbrukare till förälder har större risk att bli narkoman, och att dettta delvis beror på genetiska anlag.
- Man kan ha ett medfött fel men brist på vissa ämnen i kroppen t ex endorfiner (kroppens egen morfin) vilket skulle förklara varför heronister blir så starkt beroende av just heroin.
- Skydd mot smärta och ångest.
- Om man en gång har provat en drog så kan viljan att återuppleva ruset bli så starkt att man leds in i ett missbruk.
- Grupptryck, varje ny missbrukare lärs upp av en som redan missbrukar och den största orsaken till att man provar är att man råkar har kompisar som provat.
- Drogproblem grundläggs ofta i tonåren och kan vara ett sätt att frigöra sig från mamma och pappa. Tonåringens naturliga sätt att protestera. Att göra det förbjudna. Men det kan också vara ett försök att tala om eller skydda sig från att allt inte står rätt till.
- Nyfikenhet är ett starkt skäl. Att revoltera, göra något som är förbjudet. Att bli accepterad, få tillhöra en viss grupp. För att förstärka sina sinnesuttryck, komma undan ångest och smärta, få lättare att umgås, "för att upptäcka sitt inre, ja listan kan göras lång".
1.4 Missbrukarkarriären
Dom flesta kommer aldrig längre än till experimentstadium. Man använder narkotika en kort period för avkoppling och som berusningsmedel. Andra blir dock mer och mer sugna på den berusning och stimulans som drogerna ger. Man brukar säga att de nått adaptionsstadiet.
Tvångstadiet. Missbrukaren har nu utvecklat ett beroende, man är "hooked", har fastnat på kroken som heronistmissbrukarna uttrycker sig. Nu handlar allt om drogen. Familjen och omgivning reagerar, – Ni fattar ingenting, – Vad vill ni mig. – Låt mig vara, så brukar det låta och missbrukaren gör sig själv till offer. Ingen förstår honom eller henne.
Vändpunkten. De flesta narkomaner kommer så småningom till en punkt där de upptäcker att drogvanorna börjar kosta allt för mycket. Vändpunkten kan då vara en förälskelse eller att någon engagerar sig för dem. Ett totalt miljöombyte eller kanske frälsning, att få ett jobb där folk tycker att man är duktig. Narkomanen börjar nu förstå hur han / hon har det och blir ofta deprimerad, även självmordstankar kan dyka upp.
Många missbrukare orkar helt enkelt inte längre vara narkomaner men man klarar inte heller av att bli vanliga " Svenssons" utan glider omkring i samhällets utkanter ofta med alkohol och läkemedelsmissbruk i perioder. Spridningen av HIV/AIDS har gjort det ännu svårare att behandla narkomaner då kampen för ett drogfritt liv inte verkar lika lockande om man ändå skall dö i AIDS. De flesta narkomaner knarkar inte oavbrutet utan försöker då och då ta sitt liv, skaffa jobb, bilda familj. Tyvärr trasas försöken ofta sönder av plötsliga återfall med fängelsevistelser, sjukdomsvistelser o.s.v
Narkomanens liv blir hackigt och ojämnt.
1.5 Aktuella bilden idag
Att prova narkotika var ganska ovanligt under en lång tid, bilden har nu börjat förändras och fler och fler provar. Bland killar som mönstrar till militärtjänstgöringen sade, år 1973, 7 % att dom hade "provat eller använt" narkotika. 1994 var det ca 9 % och 1995 12%.
Två preparat som det talas mycket om de senaste åren är kokain och ecstasy. Antalet kokainbeslag ökade i slutet av 1980 talet och ligger nu på en något högre nivå än tidigare. Fortfarande verkar kokain användas i ganska liten utsträckning och främst av yngre människor i "krogsvängen" och "tunga" narkomaner.
Det vanligaste centralstimulerande medlet är fortfarande amfetamin. Ecstasy är svårt att uttala sig om men flera beslag gjordes under året och då ofta i samband med så kallade ravefester.
Under de senaste åren har det kommit fler och fler rapporter om ökning i missbruket av rökheroin. Det ser ut som om de senaste tio årens positiva utveckling vad det gäller tung narkotika har brutits. Enligt överläkare på Maria ungdomsmottagning , har det tyngre missbruket ökat i åldersgruppen 14 – 17 år. Antalet ungdomar som injicerat heroin ökade från 8 st 1994 till 24 st 1995. Antalet LSD-missbrukare ökade från 39 st till 81 st och antalet som injicerat amfetamin från 5 st till 22 st.
Det finns tre negativa tendenser inom narkotikautvecklingen
1. Mer tillåtande hållning till speciellt Cannabis (och alkohol)
2. Antalet missbrukare ökar, och samtidigt får vi mindre och mindre pengar för att hjälpa dem ur missbruket.
3. Amfetamin stärker sin roll som dominerande preparat bland tunga missbrukare och tillgången är god.
1.6 Vad säger lagen ?
Det är olagligt att köpa, använda eller överhuvudtaget inneha narkotika, att sälja, byta, låna ut eller ge bort narkotika som gåva. Det är olagligt att odla eller framställa narkotika på något annat sätt. Narkotika får inte förpackas, transporteras eller förvaras. Man får inte heller förmedla kontakt mellan köpare och säljare. Straffet för narkotikabrott bestäms av hur allvarligt brottet anses vara. Vid ringa narkotikabrott kan domstolen döma till böter eller fängelse i högst 6 månader. Vid mer allvarliga brott döms alltid till fängelse, i normalfallet till max. tre år. Om brottet anses grovt, blir fängelsestraffet lägst två år och högst tio.
1.7 Hur märker jag om någon börjat knarka ?
Att kolla som tonårsförälder :
§ Trött på morgonen
§ Hittar på allt möjligt att dölja lukter.
§ Ombytlig i humöret
§ Går raka vägen till sitt rum och stänger dörren
§ Nästan aldrig hemma
§ Får rysningar skakningar
§ Pengar och saker försvinner
§ Mediciner försvinner
§ Föraktfull inställning mot andra människor.
§ Pratar väldigt forcerat, känslolöst, tonlöst tal.
§ Otillgänglighet, drar sig undan familjen.
§ Ljuger men ser fullständigt trovärdig ut.
§ Törst, hosta, godissug sent på kvällen.
§ Extremt hemlighetsfull.
§ Glömska
§ Går ut fönstervägen, kommer hem samma väg.
§ Sover längre in på dagen.
§ Svårt att bli fri från infektioner.
§ Kan inte sova på kvällen
§ Stickmärken i armar och ben.
§ Röda ögon
§ Bär solglasögon vid omotiverade tillfällen
§ Glansiga ögon, förmiskade/ förstorade pupiller.
§ Oförklarliga händelser.
1.8 Indelning
Narkotika delas in i tre huvudgrupper:
1. Bedövande medel: "nedåttjack" såsom opium, morfin, heroin, metadon och barbiturater.
2. Stimmulerande medel: "uppåttjack" såsom kokablad, kokain, "crack" amfetamin m.fl.
3. Hallucinatiogener såsom cannabis, marijuana, hasch, LSP, PCP, meskalin, psilocybin m.fl.
Jag tänker börja med att presentera amfetamin. Se nedanför tabellen.
2. Amfetamin
Amfetamin är ett syntetiskt centralstimulerande medel som sedan slutet av 1950-talet missbrukats intravenöst i stor omfattning i Sverige.
2.1 Historik
Framställdes första gången 1887, men först 1927 uppmärksammades det syntetiskt framställda amfetaminet och dess adrenalinliknande effekter inom medicinen. På 1930-talet användes det som läkemedel mot förkylningar och till att väcka patienter med sömnmedelsförgiftaningar. Det stora genombrottet kom under andra världskriget då den militära användningen av amfetamin blev omfattande så att soldaten kunde prestera mer.
Redan på 1930-talet lanserades i Sverige och i övriga världen amfetamintabletter, främst Benzedrin och Fenedrin.
Idag tillverkas amfetamin i stor skal i minst tio städer i Polen. Arbetet utförs på laboratorium vid bl a statliga institutioner, ibland med hollänsk experthjälp. Amfetaminet smugglas i stora mängder till Sverige och Norge via hamnarna i sydöstra Sverige.
2.2 Kemi
Amfetamin är 2-amino-1-fenyl-propan, C6H5CH2CH(CH2)CH3 som i ren form är en vätska med kokpunkten 203° C. Det finns flera hundra amfetaminliknande preparat vars egenskaper är mycket lika. Amfetaminpreparaten brukar delas in i två grupper dels de enbart stimulerande, dels de som också har hallucinogena egenskaper.
2.3 Farmakologi
Amfetamin kan ätas, drickas, sniffas eller injiceras. Det vanligaste sättet i Sverige nu är att injicera lösningen direkt in i blodbanan för att uppnå starkare effekt. Rädslan för HIV-/aidsspridningen via sprutor har dock medfört att amfetamin sedan slutet av 1980-talet även tas via munnen, det brukar drickas i en lösning.
Effekten kommer snabbt och vara upp till 6 timmar. Det utsöndras långsamt ur organismen och orsakar därför inte några plötsliga abstinenssymtom. Huvuddelen går ut i ren form i urinen. Upp till fyra dagar efter intaget kan preparatet påvisas i urinen.
Ett intensivt missbruk medför viss toleransökning, amfetaminet upphäver en del av alkoholens förslöande effekter. Liksom kokain har amfetaminet en dubbel effekt – det ger först en kick, en eufobi, men därefter kommer bakruset, ångesten och depressionen.
Vad som händer i det centrala nervsystemet är inte helt utforskat, men man vet att en väsentlig effekt är att amfetaminet blockerar återresorptionen av stimulerande signalsubstanser till givarcellen. Detta får till följd att mottagaren duschas ymnigt med signalsubstanser, och nervbanor stimuleras utan naturliga vilopauser.
2.4 Ruset
Ruset medför att missbrukaren känner sig energisk och vital, Självförtroendet ökar kraftigt, sexualdriften stimuleras, och den påverkade kan åtminstone i början av missbruket genomföra långvariga eller frekventera samlag. De positiva effekterna av ruset är emellertid alltid mest påtagliga från början av ett missbruk. Så småningom förändra effekterna, förmodligen genom att centrala nervsystemet anpassar sig till dessa plötsliga kemiska chocker.
Den påverkade verkar vara energisk och självsäker, pratar fort och för livligt och har en lättväckt aggressivitet. Pupillerna är vidgade, vilket beror på att amfetaminet har sympatomimetiska effekter, dvs stimulerar det sympatiska nervsystemet.
Vid kraftig påverkan börjar också motoriken att påverkas, grova ataxiska rörelser, svårt att hålla balansen.
En annan effekt är ‘pundning’. Detta innebär att missbrukaren upprepar vissa rörelser, t ex knyter och knyter upp skorna.
2.5 Bakruset
Karaktiseras av trötthet, apati, önskan att dra sig undan, överkänslighet och förföljeseideér.
2.6 Fysiska komplikationer
Genom att hungerkänslorna dämpas brukar missbrukaren magra kraftigt, en viktminsking på 10 kg är inte ovanligt. Tänderna blir skadade genom att amfetaminet gör saliven torr och klistrig så att den inte kan skydda mot karies angrepp. Under amfetaminpåverkan blir dessutom käkmuskelaturen så spänd att tandkronorna kan sprängas.
Motoriken kan drabbas. De slängande rörelserna med huvudet eller armarna under den akuta påverkan kan kvarstå även mellan missbrukarperioderna. Man brukar även ha svårt att sitta still.
2.7 Psykiska komplikationer
Ett vanligt symtom är sjuklig misstänksamhet, och den kan stegras till toxiska psykoser. Andra psykiska komplikationer är affektlabilitet med kraftiga känsloutbrott. Depressioner är mycket vanliga efter amfetaminmissbruk.
2.8 Behandling
Avgiftning vid amfetaminmissbrik är relativ enkel. Missbrukaren behöver i allmänhet bara sova ut för att hämta sig. Om han är kraftigt påverkad kan utsöndringen påskyndas genom att vanlig askorbinsyra tillförs för att göra urinen sur.
Skadorna på centrala nervsystemet kan läka ut, men hos en del missbrukare kan en viss ryckighet i rörelser, lättretlighet och ett forcerat sätt att tala kvarstå under en lång tid.
3 Cannabis
Cannabis (av grekiskans kánnakis, hampa) är olika beredningar från indisk hampa, cannabis sativa, en mycket tålig växt med tusenåriga odlingstraditioner, vilken förekommer över stora delar av världen. Den fullvuxna plantans blommor och övre blad täcks av en klibbig kåda som innehåller psykoaktiva substanser, cannabinoider, av vilka den viktigaste är THC, delta-9 tetrahydrocannabinol. THC-halten varierar mellan olika arter och mellan hampaväxter som odlas i olika klimat.
De viktigaste beredningsformerna är:
Bhang – Torkade blad och blommor vilka löses upp i en vätska som dricks. THC- innehållet är vanligen 1-2%.
Marijuana – Torkade blad och blommor som röks. THC-innehållet är vanligen 1-3%.
Ganja – Små toppblad och blommor från odlade honplantor som röks. Sinsemilla THC-innehållet är vanligen 5-10%
Hasch – Kåda från toppblad och honblommor som pressats samman i kakor. Röks i pipa (braja, holk) eller cigarett (joint). THC-innehållet 8-15%.
Hascholja – En brun, sirapsliknande olja som extraheras ur växtdelar med lösningsmedel och därefter filtreras och koncentreras. Oljan droppas på tobak och röks vanligen i cigarett. THC- innehållet är 40-60%
3.1 Historik
Cannabis är efter alkohol världens mest använda berusningsmedel. Det har används i minst 10 000 år. I mitten av 1960-talet blev cannabis den stora ungdomsdrogen och spreds över hela västvärlden med hippiekulturen, flower-power-rörelsen, populärmusik och litteratur.
3.2 Botanik
Linné klassificerade 1753 hampväxten och gav den namnet cannabis sativa. Det är en ettårig ört med 3-9-flikiga sågtandade, smala och spetsiga blad. Den kan bli upp till nio meter hög men är vanligen 1,5-2 meter. Plantan är mycket lättodlad, tålig och ‘anpassningsbar’.
3.3 Kemi
Cannabis innehåller drygt 420 olika identifierade beståndsdelar varav ca 80, de s k cannabioiderna, är de mest aktiva ämnena. Cannabionoiderna har vissa kemiska likheter med kroppens steroider. THC är den mest utforskade och samtidigt den starkaste av alla cannabinoiderna, och den kan framställas syntetiskt.
3.4 Farmakologi
THC och de andra cannabinoiderna tas effektivt upp av lungorna vid rökning och når inom 10-30 min. maximal koncentration i blodet. Den minskar snabbt, och efter 8 timmar finns det endast en mycket liten mängd kvar. THC binds först till blodproteinerna, men eftersom det är så fettlösligt tas THC och dess omvandlingsprodukter lätt upp och lagras i fettvävnad och i olika organ, exempelvis i hjärnan och lever. THC passerar moderkakan och påverkar fostret, det går även över i modersmjölken.
THC genomgår en utdragen omvandling i kroppen. Denna nedbrytning är långsam och ojämn och tar ca fyra veckor, hos en inbiten haschrökare upp till åtta veckor. Metaboliterna påvisas i urinen med den s k EMIT-metoden.
3.5 Ruset
Vid cannabisrökning finns det stora individuella skillnader, upplevelser av cannabisruset är nämligen beroende av vad som brukar kallas set och setting, dvs missbrukarens förväntningar och miljön. De första tecknen på cannabispåverkan är lätta obehagskänslor i samband med hjärtklappning, torrhet i ögon och mun och lätt yrsel. Därefter följer oftast den eftersträvade ruseffekter: mild eufori, ökat självförtroende, avkoppling och en känsla av allmänt välbefinnande med livliga associationer. Tidsuppfattningen ändras, så att tiden tycks stanna av och gå saktare. Färger och musik upplevs annorlunda. Varseblivning både av den egna kroppen och av omgivningen förändras. Det karakteristiska är emellertid att även de fantasifullaste upplevelser tar sin utgångspunkt i ting som finns i omgivningen – befintliga färger bleknar eller blir intensivare, skarpa former rundas, föremål krymper eller växer i storlek.
Vid kraftigare cannbispåverkan får berusningen en mera hallucinogen karaktär och påminner om effekten av LSD. Kroppen kan kännas tyngdlös och svår att avgränsa. Ruset klingar visserligen av efter någon timme, men försämringen av inlärningsförmågan kvarstår. Bakruset karakteriseras av långdragna dagen-efter-besvär med symtomen som trötthet, koncentrationssvårigheter och håglöshet.
3.6 Tolerans
Det krävs mindre mängd av drogen för att uppnå samma ruseffekt som från början. Förklaringen till detta är att den nyblivne cannabisrökaren inte kan den speciella röktekniken. När missbrukaren lärt sig tekniken kan han nyttja drogen bättre. En inbiten haschrökare använder 1-4 gram hasch per dag, en dos som skulle ge förgiftningssymptom hos en nybörjare.
3.7 Beroende och abstinenssymptom
Cannabis kan ge kraftigt psykiskt beroende och genom långvariga högdosexperiment har man kunnat konstatera även ett fysiskt beroende med tydliga abstinenssymptom. Symptomen visar sig i form av sömnsvårigheter, irritation och skakningar, diarré och magsmärtor.
3.8 Kroppsliga effekter och skador
Under ruset blir ansiktshyn flammig, och ögonen blir röda eftersom kärlen i bindhinnan vidgas. Blicken blir först glänsande, sedan matt. Smärtkänsligheten minskar, reaktionstiden förlängs, och förmågan att bedöma avstånd sviktar. Vid kraftig påverkan kan gången bli osäker och ryckningar i olika musklergrupper förekommer.
Den kraftigt förhöjda pulsen utgör en risk för personer med förhöjt blodtryck eller hjärtsjukdom, och cannabis kan exempelvis utlösa kärlkramp.
Cannabis försvagar kroppens immunförsvar. Haschrökare får ofta inflammerade slemhinnor, försämrad lungfunktion, hosta och kronisk bronkit. I cannabisrök är den cancerframkallande benspyrenhalten 70% högre än i tobaksrök.
Cannabinoiderna dämpar de manliga könshormonerna och sädesvätskans spermier försämras. Det finns en naturlig gräns för hur mycket cannabis man kan inta. Vid höga doser reagerar kroppen med illamående, yrsel och förvirring, och missbrukaren avbryter då själv ofta tillförseln. Cannabis är giftigt i högre doser, men några dödsfall enbart på grund av överdos har inte rapporteras, men kan antagligen förekomma.
3.9 Psykiska effekter och skador
De flesta cannabisrökare upplever någon gång s k snedtändning, då ruset i stället för den eftersträvande euforin ger ångest och panikreaktioner. Dessa följs av oro och depression. Återtrippar förekommer också, då berusningen helt oväntat återkommer flera dagar eller veckor efter haschrökning. Detta hänger sannolikt ihop med att cannabinoiderna lagras i kroppens fett, och att deras nedbrytningsprodukter utsöndras i kroppen.
Den mest typiska skadan efter långvarigt cannabismissbruk är den s k amotivationssyndromet – ett tillstånd av avtrubbning och likgiltighet.
Cannabis kan också utlösa psykisk sjukdom eller försvåra möjligheten att behandla en sådan. Hos en del mentalpatienter har cannabisrökning bidragit till deras psykiska sjukdom.
3.10 Behandling
Behandling av haschpsykoser, depressioner och svåra abstinenssymptom sker inom psykiatrin. De väsentliga behandlingsinsatserna vid haschmissbruk sker inom den öppna vården.
Principen är att missbrukaren först avgiftas i öppen vård under dagliga samtal med terapeut. Cannabismissbrukaren får därvid gradvis lära sig att inse hur haschmissbruket gått ut över hans intellektuella och känslomässiga funktioner. I följande behandlingsfaser får han öva sig i psykologisk varseblivning och konfliktlösning. Vidare klarläggs bakgrunden till missbruket. Därefter följer stöd- och insiktsterapi. Den depression som ofta finns i bakgrunden behandlas.
4. GHB
4.1 Vad är GHB ?
GHB är en drog som säljs i pulverform eller färdigblandad på flaska. Det som gör den så farlig är svårigheten att dosera rätt. Minsta överdosering kan leda till medvetslöshet och andningssvårigheter. Kombinationen GHB och alkohol är speciellt farlig..
Göteborg och Härnösand har haft störst problem med drogen. Här har också de två kända dödsfallen inträffat. Det ena i Göteborg i februari 1996 då en 29-årig kvinna dog i sömnen efter en krogrunda på Avenyn. Den rättsmedicinska undersökningen visade att hon hade GHB i blodet. Det andra dödsfallet inträffade i mars 1997 i Härnösand. En 31-årig man avled efter att ha druckit alkohol och tagit medlet.
4.2 Historik
GHB var först framställt på syntetisk väg för trettio år sedan av Dr. H. Laborit, en fransk forskare som intresserade sig för forskning av effekterna av GABA i hjärnan. Eftersom lite eller inget GABA passerar blod-hjärnbarriären, framställde Laborit GHB, som ersättare för hydroxy-gruppen en amino-grupp. Denna olikhet tillåter GHB att passera blodbarriären där en del av det blir till GABA. GHB användes först inom sjukvården , bland annat som bedövningsmedel. Drogen spreds sedan bland kroppsbyggare eftersom den ansågs påverka utsöndringen av tillväxthormon. Sedan användes det vidare som partydrog bland ungdomar. Det finns ännu inget dokumenterat dödsfall i världen som enbart berott på GHB.
4.3 Kemi
Det huvudsakliga sättet att framställa GHB är genom hydrolys av den cylindriska estern gamma-butyrolakton, för att bilda 4-hydroxy-butansyra (GHB). Syntesen är förhållandevis enkel, men utgångskemikalien gamma-butyrolakton är svåråtkomlig. Försäljningsställen för kemikalien känner till preparatets användningsområden och man kräver därför tillstånd för inhandling.
4.4 Farmakologi
GHB hämmar temporärt utsöndring av dopamin i hjärnan. Detta ökar dopaminlagring, och senare ökar dopaminutsöndring, när GHB-påverkan avtar. GHB stimulerar även tillväxthormonutsöndring.
4.5 Ruset
De som missbrukar GBH känner ett tillstånd av välbefinnande och lugn. Vanliga effekter är fridfullhet, sensualitet, mild euforia, hämmande tendens till att falla in i känslomässig entusiasm och dåsighet. Dagen-efter-effekterna känns ibland stimulerande och inte som när man druckit alkohol och mår dåligt dagen efter.
4.6 Vad säger lagen ?
GHB är inte klassat som narkotika. Det är klassat som läkemedel, och droger som GHB är svåra att komma åt för lagstiftarna, När preparat förbjudits har tillverkaren genom en liten kemisk ändring skapat en ny drog som inte täcks av lagen. Man vill nu stifta en ny lag gällande "kontroll av syntetiska droger" som innefattar GHB och exempelvis poppers.lagen är ett lagförslag som i juni läggs på regeringens bord av socialdepartementet. Nu skall regeringen ha semester så förslaget bearbetas inte förrän i augusti men rättschefen Björn Rhuterstrand på socialdepartementet trodde inte att lagen skulle träda i kraft förrän i januari 1999. Fram till dess finns det vissa möjligheter att ingripa för åklagare och polis. Den som säljer eller tillverkar GHB kan göra sig skyldig till brott mot läkemedelslagen eller framkallande av fara för annan.
5. Sammanfattning
Jag tycker det är skrämmande när man läser om vad drogerna kan göra i kroppen, och jag kan inte förstå mig på alla människor som provar och använder preparaten. Det som jag tycker är mest skrämmande är att det skall ta sådan lång tid att med lagens hjälp kommer åt ämnen som t ex GHB.
Jag ringde och pratade med rättschefen på Socialdepartementet som förklarade att han för det första inte visste någonting om själva drogen GHB, men att regeringen skulle ta upp frågan i augusti efter semestern, och att lagförslaget skulle träda ikraft i januari 1999.
Vi vet redan hur farlig GHB är och jag kan inte förstå varför det skall ta mer än ett halvt år för regeringen att få fram en lag som skyddar våra ungdomar från drogen. Typiskt Sverige!
Någonting som jag tycker jag har lärt mig av mitt sökande om de droger jag har tagit upp är att de kanske inte i sig är livsfarliga, om man tar en drog i taget.
Det är när man börjar blanda de olika drogerna det kan blir direkt livsfarligt. Men en som fastnat i drogerna är förmodligen inte så noga efter ett tag med vad som ’slinker in’ kan jag tänka mig. Detta är ett skrämmande ämne!
6. Källförteckning
Jag har sökt fakta via Internet tagit telefonkontakt med personer.
Från biblioteket har jag hämtat fakta från :
Droger A-Ö – Kerstin Tunving, Thomas Nordegren – Bokförlaget Natur och kultur
När knoppar brister – Gunnar Bergström – Sober Förlags AB
Skrivet av elev på Komvux 1998
