Blomväxter – Fanerogamer
GYMNOSPERMER – Nakenfröiga
Fröämnena sitter nakna på fruktbladen (Hos gömfröiga är fruktbladen slutna till en pistill). I svenska floran är nakenfröiga endast representerade av klassen Coniferae, barrträd. Bilden nedan visar Kottefjäll hos gran med två fröämnen och Färdigt kottefjäll hos gran med vingade frön.
CONIFERAE , barrträd
Familj Pinaceae
Bilderna visar kvistar hos gran och tall med hanblommor och honkottar av olika ålder. a =tallkvist b = ung honkotte c, d = kottefjäll med fröämnen sedda ovan- och underifrån e = hanblom f = frö.
Familj Cupressaceae
I Sverige finns enbart arten En som tillhör denna familj. Enen är en tvåbyggare, dvs. han- och honblommor sitter på separata buskar. De köttiga kottefjällen bildar en bärkotte som även kallas enbär. Den behöver två somrar för att utvecklas klart under den andra vintern. Se bild nedan.
a = Kvist av honax med ett- och tvååriga bärkottar. b = Kvist av hanax. c = Hanblomma
d = Honblomma (på fröämnenas spetsar finns pollenuppfångande vätskedroppar. e = Bärkotte.
Till n annan barrträdsfamilj hör Idegran, som finns vildväxande i kustområdn i södra Sverige.
ANGIOSPERMER – Gömfröiga
Fruktbladen är sammanväxta till en pistill, vars fruktämne innesluter fröämne(n).
DIKOTELYDONER – Tvåhjärtbladiga
Groddplantan har två hjärtblad. Bladen är vanligen grenigt nerviga. Blommorna är oftast femtaliga med foder och kronblad.
De inom dikotyledonerna först beskrivna familjerna (till och med Umbellifere) omfattar växter, som har fribladig krona eller saknar krona. De senare omfattar sådana, som har sambladig krona.
Hängeväxtfamiljer
Hit hör en del familjer, vilka omfattar träd eller buskar med oansenliga, enkönade blommor utan eller med föga utvecklat hylle. Blommorna sitter oftast i långa, ibland slakt hängande ax (hängen). Det finns sambyggare, med både han- och honblommor på samma träd, såsom hos björk, al, hassel, ek och bok Det finns också tvåbyggare med han- och honblommor på skilda träd såsom hos pors, sälg, asp, poppel, pil och videarter. Bilden nedan visar Asp.
Familj Ranunculaceae – Ranunkelväxter, Sippväxter, Smörblomsväxter
Ståndarna är många och sitter fästade på den förlängda blomaxeln. Antalet hylleblad (foderblad), ståndare och pistiller varierar ofta, även hos individer av samma art. En del arter är giftiga. Kor äter bland annat ej vanlig smörblomma i naturen. En del arter används som medicinalväxter och andra som prydnadsväxter, t.ex. pion, akleja, stormhatt och julros. Hos sipporna är fruktens basala (nedre) delar rika på fruktoljor, såsom hos blåsippa. Dessa oljor lockar bland annat myror som kan transportera frukterna och på sätt sprida frön.
Familjen har fyra foderblad, fyra långskaftade ofta gula eller vita kronblad. Kronbladen bildar sett uppifrån ett kors (motstående kronblad). Blomman har sex ståndare varav fyra är längre. Pistillen bildas av två fruktblad. Frukten är en tvårummad kapsel med fl era frön, en så kallad skida. När skidan öppnas kan man se att frön sitter fästade på båda sidor om skiljeväggen.
Familjen Cruciferae , Korsblommiga
Familjen har fyra foderblad, fyra långskaftade ofta gula eller vita kronblad. Kronbladen bildar sett uppifrån ett kors (motstående kronblad). Blomman har sex ståndare varav fyra är längre. Pistillen bildas av två fruktblad. Frukten är en tvårummad kapsel med fl era frön, en så kallad skida. När skidan öppnas kan man se att frön sitter fästade på båda sidor om skiljeväggen.
Familj Rosaceae , Rosväxter
Hyllet är flersymmetriskt, oftast 5-taligt. Ståndarna är ofta talrika och liksom hyllet fästade på den ringformigt utbredda delen av blomaxeln. Pistillerna är en eller flera. Frukten är av olika typ, t.ex. nöt hos humleblomster, älgört, smultron och nypon. Den är en stenfrukt hos t.ex. körsbär, hallon och hjortron (hallon, hjortron har sammansatt stenfrukt). Fruktfästet (blomaxeln) blir ofta köttigt under fruktens mognad och deltar i bildandet av en skenfrukt hos bl.a. smultron och nypon. En bärliknande skenfrukt finns hos t.ex. äpple, rönn, oxel med flera. Till familjen hör många nyttoväxter. Fruktträd är t.ex. äpple, körsbär, plommon och bärväxter är till exempel smultron, hallon, hjortron och nypon. Prydnadsväxter är t.ex. rosor och spirea.
Familj Leguminosae , ärtväxter
Hyllet är ensymmetriskt, 5-taligt, fjärilslikt. Ståndarna är 10 stycken och pistillen är endast en. Frukten är en enrummig kapsel, s.k. balja. Fröna saknar frövita och växtembryots hjärtblad innehåller upplagsnäring. Familjen omfattar många arter i världen och i Sverige finns c:a 100 arter. Ärtväxterna är ofta kväverikare än andra växter eftersom de lever i symbios med kvävefixerande bakterier som finns i rötterna. Till familjen hör många nyttoväxter såsom ärtor, bönor, klöver, sojabönor och även lupiner och gullregn. Se figurer på ärtväxt nedan.
Familjen Umbelliferae , Flockblomstriga
Familjens arter liknar varandra på ett enhetligt sätt. Blommorna sitter oftast samlade i dubbel flock (se figur nedan). Blomman är 5-talig med 5 ståndare och en pistill. Honung avsöndras av en ’skiva’ på fruktämnets ovansida, så att även insekter med korta mundelar, såsom flugor lätt når honungen. Frukten är en tvådelad klyvfrukt. Stjälken är ihålig utom vid lederna. Bladen är oftast upprepat parbladiga med stor bladslida. Många arter är nyttoväxter såsom morot, selleri, dill och persilja. Vissa andra arter är mycket giftiga, till exempel sprängört och odört.
Familj Ericaceae , Ljungväxter
Familjen bildar genom sin blombyggnad en övergång mellan växter med fri- och sambladig krona. De flesta ljungväxter är små risartade växter. Några arter som lingon och ljung är vintergröna. Till ljungväxter hör våra viktiga skogsbär, blåbär, lingon. Andra arter är ljung, odon och tranbär.
Familjen Scrophulariaceae , Lejongapsväxter
Blommorna har växlande utseende, från den nästan flersymmetriskt byggda 5-taliga kronan hos kungsljus till den ensymmetriska 4-taliga ärenprisblomman. Den vanligaste typen är den tvåläppiga kronan med 4 tvåväldiga ståndare. Relativt få lejongapsväxter har praktisk betydelse. Fingerborgsblomman (Digitalis) används dock inom medicin och några arter är prydnadsväxter såsom lejongapsväxten.
Familjen Labiatae, Läppblommiga, Kransblommiga
Detta är en enhetlig familj. Blommorna är tvåläppiga med fyra tvåväldiga ståndare. Läpparna är vitt åtskilda (jmf lejongapsväxter med tätt hopstående läppar). Blommorna sitter i täta knippen i de övre bladvecken. Frukten är en 4-delad klyvfrukt. Stammen, stjälken är fyrkantig och bladen sitter korsvis motsatta. Genom sin rikedom på starkt luktande, flyktiga oljor har en del arter fått betydelse som medicinalväxter (pepparmynta), ’parfymväxter’ (lavendel, rosmarin) samt kryddväxter (mejram, timjan).
Familjen Compositae , Korgblommiga
Blommorna sitter samlade i en korg. Kronan är tratt- , rör- eller tunglik. Fodret saknas eller är förkrympt. De fem ståndarnas ståndarknappar är sammanväxta till ett rör kring den enda pistillen. Frukten är en nöt, ofta försedd med en pensel. Familjen är artrik med många vanliga arter, till exempel maskros, höstfibbla och olika tistlar. Nyttoväxter är t.ex. sallat, kronärtskocka, solros. Nyttoväxter är t.ex. ringblommor och dahlior.
Familjen kan indelas i dessa tre underfamiljer :
1. Tistelväxter.
Alla korgens blommor är tratt- eller rörformade.
2. Krageväxter.
De har rörlika blommor (mittblommor, diskblommor) i korgens mitt och tunglika blommor (kantblommor, strålblommor) ytterst.
3. Maskrosväxter.
Alla korgens blommor är tunglika.
MONOKOTYLEDONER , Enhjärtbladiga
Det enda hjärtbladet tjänar ibland som uppsugningsorgan av näring ur fröets frövita och kommer i så fall ej upp ovan jord. Bladen är vanligen enkel- och parallellnerviga. Blommorna är oftast tretaliga med enkelt hylle.
Familjen Liliaceae , Liljeväxter
De är örter med lök eller annan jordstam. Hyllet består av två kalkbladskransar och är oftast fribladigt (sambladigt hos liljekonvalj). Ståndarna är 6 stycken och pistillen en. Det trerummiga fruktämnet utvecklas till en kapsel eller ett bär (liljekonvalj). Många arter används som prydnadsväxter, t.ex. liljor, tulpaner, hyacinter. Matnyttiga arter är lökarter (gräslök) och sparris. Till en mycket närbesläktad familj, Amaryllidaceae, hör exempelvis påsk- och pingstliljor.
Familjen Gramineae , Gräs
Blommornas hylle är reducerat till enkelt byggda fjäll. De oansenliga blommorna sitter i så kallade småax, vilka omges av två skärmfjäll. Småaxen kan i sin tur vara anordnade i ax eller en vippa. Strået är ihåligt, oftast runt och försett med leder. Frukten är en liten nöt (’gräsfrö’), vars tunna vägg är sammanväxt med fröskalet. Hos vissa arter (havre, korn) är frukterna dessutom omslutna av blomfjällen (agnarna). Den stora frövitan består huvudsakligen av stärkelse. Ingen annan växtfamilj har så många viktiga kulturväxter som gräsen. Bland brödsädsväxter märks vete, råg, korn, havre, ris, majs, hirs och durra. Som foderväxt räknas arten timotej. Sockerrörets märg ger socker och gräset bambu användes t.ex. som byggnadsvirke och förr som metspön.
Gräsliknande utseende har även halvgräsen, till exempel familj Cyperaceae med bland andra starrväxter med drygt 100 arter i Norden och tågeväxter (familj Juncaceae). Halvgräsen har vanligen märgfyllda strån (till skillnad från gräs) utan ledknutar (vilket gräs har). Halvgräsens strå är mer eller mindre trekantiga.
Familjen Orchidaceae , Orkidéer
Denna familj är den mest specialiserade av de enhjärtbladiga växterna. De ensymmetriska blommorna har ofta en invecklad byggnad. Pollenet i vart och ett av ståndarnas båda knapprum är i allmänhet förenat till en sammanhängande massa, ett s.k. pollinium. Detta är försett med ett skaft med en klibbskiva, som lätt fastnar på insekter som besöker blomman. Frukten är en kapsel som innehåller talrika, mycket små frön. Dessa frön kan ibland ej gro förrän de påträffats av vissa svampars hyfer. Hos många arter har man funnit att pollinationen utförs av bestämda stekelhannearter, som lockas till blomman av doftämnen (feromoner) liknande de som utsänds av stekelhonan. Även blommans allmänna utseende, behåring kan påminna om en insekts utseende. Trots den stora artrikedomen av orkidéer, framför allt i tropikerna , har orkidéer ringa nytta för människor, frånsett skönhetsvärden. Orkidéen Vanilj används dock fortfarande som kryddväxt även om liknande syntetiska smakämnen mer och mer används.
Skrivet av Jan A
