Alzheimers sjukdom och dess bemötande
Alzheimers är en av de vanligaste demenssjukdomar som finns. Det finns cirka 50 000 personer i Sverige som har Alzheimers. Alzheimers har fått sitt namn av Aloi Alzheimer, en tysk läkare som var först med att beskriva sjukdomen, detta i början av 1900 -talet.
Man brukar benämna sjukdomen Senil Demens – Alzheimers Typ, SDAT hos personer som är över 65 år. Hos personer som är yngre än 65 år kallas sjukdomen för Presenil Alzheimers sjukdom. Alzheimers sjukdom står som den fjärde vanligaste dödsorsaken efter hjärtsjukdom, cancer och slaganfall. Alzheimers kallas också för de anhörigas sjukdom. Efter en länge gången Alzheimers sjukdom har patienten blivit nästan helt förändrad t.ex. vad gäller : Minnet, Rumsorientering, Initiativtagande, Trötthet. Den demente kan vid vissa tillfällen känna och upptäcka sin oklarhet och sitt beroende, detta yttrar sig då i att man drar sig till andra. Till slut blir det alltså de anhöriga som får stötta, vårda och finnas till hands för den drabbade. Det kan också vara de anhöriga som inte blir igenkända, vilket naturligtvis uppfattas som mycket tragiskt.
Symtom
Naturligtvis varierar det mycket beträffande patientens olika symtom och händelseförlopp. Men man urskiljer ändå om fyra tydliga faser, som de flesta drabbade av Alzheimers sjukdom går igenom där varje fas har en egen uppsättning symtom. Under den första fasen märker inte de anhöriga något speciellt, eftersom utvecklingen är smygande. Patienten tar inga egna initiativ i samma utsträckning som förr, har inte samma energi eller kraft och det blir allt svårare att lära sig nya saker.
Värre blir det dock i fas två, både för de anhöriga och för den drabbade. Talet försämras, patienten kan lätt missförstå det han hör, glömmer bort vad det var han pratade om, får svårt att kunna räkna. Detta bidrar till då till att ännu fler komplikationer uppstår t.ex. han blir arg när han inte kan uttrycka sig, eller inte förstår riktigt vad som sägs på radion eller dylikt.
I den tredje fasen förlorar patienten sin tids- och rumsorientering och bekanta vänner, släkt med flera känns inte längre igen. Patienten behöver instruktioner om och om igen fast det kanske bara gäller att ta på sig jackan. Det händer också att den sjuke hittar på egna ord. Tron på sig själv blir svagare och svagare, till sist tappar den drabbade nästan hela sitt självförtroende. Detta gör också att han blir väldigt oberäknelig och kan ha ett kyligt sätt mot sina nära och kära.
Patienten blir i den fjärde fasen apatisk. Han hittar inte längre i sitt eget hem, på jobbet eller i andra välbekanta miljöer. Minnet försämras ännu mer. Depression, inbillning och misstänksamhet är också sådant som förekommer ganska ofta hos patienter som har Alzheimers. Patienten kan också drabbas av inkontinens.
Orsak
Alzheimers sjukdom har troligen flera orsaker. Det hela talar för ärftliga faktorer. Hos en fjärdedel av de presenila Alzheimerspatienterna finns sjukdomen också hos någon nära anhörig. Personer med Downs Syndrom (mongolism) drabbas vanligen av Alzheimertyp i 40-50 -årsåldern. Troligen bidrar emellertid flera olika arvsanlag till ökad risk för Alzheimers sjukdom. Eventuellt måste anlagen kombineras med någon annan faktor för att sjukdomen ska bryta ut. En annan tänkbar orsak är brist på en eller flera signalsubstanser. Halten av Acetylkolin i hjärnan är kraftigt sänkt vid Alzheimers sjukdom. Acetylkolin har betydelse bl.a. för vakenhet och intellektuella funktioner. Förändringar i hjärnan är det som ligger till grund för symtomen vid Alzheimers sjukdom. Dessa förändringar, som troligen utvecklas under lång tid, gör att kommunikationen mellan nervcellerna försämras och funktionen störs. I svårare fall leder dessa förändringarna till att nervcellerna skrumpnar och så småningom kan upplösas. Sen kan då hela hjärnan drabbas av ärrbildningar och förtvina. Sjukdomen drabbar mest minnescentra i tinningloben och på hjärnans ovansida, bakre delen av tinning- och hjässloberna där centra för språkförståelse och rumslig uppfattning finns.
Nyare rön visar att Alzheimers sjukdom orsakas av förhöjda halter av proteinet ß-amyloid som är den viktigaste komponenten i de skadliga plack som bildas i hjärnan hos patienter som har sjukdomen. Dessa plack hindrar nervcellernas signaler och minskar därmed hjärnaktivitet. Under de senaste tio åren har de flesta alzheimerforskare fokuserat på de enzym som frisätter ß-amyloid från sitt prekursorprotein i cellmembranet. Nyligen har emellertid forskare angripit sjukdomen från en annan infallsvinkel genom att söka efter enzym som förstör amyloidpeptiden. Om dessa enzym är mindre aktiva skulle även det resultera i en ökad ansamling av ß-amyloid. Bilden viar minskad hjärnaktivitet hos en person som drabbats av Alzheimers sjukdom.
Behandling
Det prövas olika metoder vid behandling av Alzheimers bl.a. att skydda nervcellerna genom att öka koncentrationen av viktiga signalsubstanser. Drabbade av Alzheimers sjukdom är också i stort behov av social aktivering och träning. Lämpliga vårdformer vid demenssjukdom är t.ex. dagsjukvård och gruppboende. Viktigt att tänka på är de anhöriga, ty de behöver särskild anhörigvård, för att orka med och klara av sin dementa anhörig, särskilt till de som tar hand om den demenssjuke i hemmet, helt eller delvis.
Bemötande
Ett bra bemötande har stor betydelse, både för patienten, den anhörige och personalen. Det första intrycket är ett av de viktigaste. Vid Alzheimers förekommer det ofta att patienten är misstänksam och det är bl.a. därför det är så viktigt med ett bra bemötande så att det kan skapas ett förtroende patienten och personalen emellan. Att känna trygghet betyder väldigt mycket. Inte förrän man flyttat från sitt hem, familj, minnen m.m. förstår man hur värdefullt trygghet är. Plötsligt står patientan där helt ensam, tvingad att lämna sitt hem. Vid samtal med den drabbade patienten skall man inte ställa frågor som kränker eller förnedrar dessa patienter. Att inte minnas om man ätit eller vad man har ätit kan kännas väldigt frustrerande och förnedrande. Oftast sviker inte minnet lika fort när det gäller saker som hänt långt tillbaka i tiden. Att sitta och lyssna på när en patient pratar om något han minns som hänt ‘på den gamla goda tiden’ kan stärka patientens självförtroende väldigt mycket. Då får han en chans att visa att han fortfarande kan.
En annan komplikation vid samtal med en person drabbad av Alzheimers sjukdom kan vara att personen inte förstår vissa ord. Därför betyder vårt kroppsspråk oerhört mycket och är extra viktigt när vi pratar med demenspatienter. Den icke verbala kommunikationen det vill säga det vi säger utan ord förmedlar i vissa fall så mycket som 90 procent av vårt budskap. Man tolkar orden med hjälp av tonfallet, ansiktsuttrycket och kroppsspråket. Det betyder att man lätt kan missuppfatta det som sägs. Därför är det viktigt att vi talar långsamt, lugnt, i korta meningar och att vi använder vårt kroppsspråk.
Aktivering och sysselsättning
Vad som är speciellt när det gäller aktivering och sysselsättning för personer med Alzheimers är att de måste stimulera hjärnan och öka patientens självförtroende. För oss som vårdpersonal, anhörig, eller vän till en demenspatient gäller det att stötta och inte hindra aktivitet. Personer drabbade av Alzheimers kan ibland aktivera sig själv på olika sätt, som vårdpersonal eller anhörig kanske har svårt att förstå. Vad som då är viktigt att tänka på är att om det inte skadar den som utför det eller någon i hans eller hennes närhet så ska man låta dem göra det. Många äldre människor berövas möjligheten till fysisk aktivitet. På vårdhem eller om man har hemtjänst försvinner många vardagssysslor helt och åter igen blir patienten förnedrad. .
Man kan aktivera personer med Alzheimers på olika sätt, t.ex. olika tema. Minns-du-samtal kan vara en väldigt bra aktivering just för Alzheimerspatienter. Ofta kommer dem ihåg sådant som hänt långt tillbaka i tiden. Det stärker patientens självförtroende när han får visa och berätta för andra.
Man sitter alltså i en mindre grupp, där det är viktigt att tänka att alla i gruppen befinner sig på samma nivå i sin demensutveckling. Man kan t.ex. använda sig av bestick. Man kan jämföra hur besticken såg ut förr i tiden och hur de ser ut nu. Alla i gruppen ska få chansen att säga sin åsikt och allas åsikter ska bli accepterade. Sen kan man genom musik och sång eller genom att ta fram böcker att titta i om bestick vidareutveckla diskussionen. Gruppmedlemmarna kan få berätta om hur deras bestick såg ut i föräldrahemmet o.s.v. Vilka är finast/fulast m.m. Om man ska jämföra besticken ska man tänka på att två gör bra men tre eller flera bestick kan bli förvirrande för patienterna. Om man från början lagt upp bestick på bordet som gruppmedlemmarna samlats kring och tänkt att just besticken ska vara det stora samtalsämnet, men istället börjar någon prata om duken eller något annat, så får man inte avbryta. Alla samtalsämnen som väcker tankar eller känslor till liv hos gruppdeltagarna är bra.
Vid samtal över minns-du tema går det inte att komma ifrån att någon har svåra minnen som dyker upp. Minnen som väcker sorgen till liv det kan hända att någon börjar gråta under samtalen, men detta är naturligtvis fullt tillåtet. Fast det är viktigt att samtidigt som man som vårdpersonal eller anhörig är lugn också är observant på om någon under ett samtal plötsligt stelnar till i kroppshållning och ansiktsuttryck och försjunker i minnen och är frånvarande. Detta fenomen kallas för ‘bumerangeffekten’. När man kastar iväg en bumerang förväntas den komma tillbaka. Precis som när man ställer en fråga så vill man ha ett gensvar. Vad som är viktigt att tänka på är att inte byta samtalsämne, utan fråga vidare om det sorgsna så att personen ifråga kan få utlopp för sina känslor för att sen kunna leva vidare.
En annan bra aktivitet för Alzheimerspatienter är bingo t.ex. ordspråksbingo, frågebingo m.m. Dessa kan man göra i olika svårighetsgrader beroende på hur långt personerna kommit i sin demensutveckling. Annars är dessa sådana spel som det flesta äldre kan vara med på. Äldre brukar kunna en hel del om ordspråk. Detta är ju sådant som dem i skolan fick rabbla utantill. Musik och sång väcker också känslor till liv. Musik stimulerar både minnet, känslorna och hörseln. Livsglädjen kan också höjas av musik. Att sitta i grupp och lyssna på musik och själv få sjunga kan ge många trygghetskänslor. Detta kan också leda till samtal. Fler exempel på olika aktiviteter för personer med Alzheimers kan vara: Hantverk, Hushållsaktiviteter, Musikbingo, Matematikspel osv.
Anhörigstöd och vårdpersonalkontakt
Att bo tillsammans med någon som har demenssjukdom är ofta ett dygnet-runt arbete. Till skillnad från vårdpersonal har anhöriga ingen lunch, rast eller helgledigt. Det som de vet om sjukdomen har de flesta fått genom faktaböcker. För att man som vårdpersonal måste tänka på är att ofta blir de anhöriga arga och besvikna vilken många gånger går ut över personalen. Detta är fullt normalt, att de använder sig av en försvarsmekanism. Man för över skulden på någon annan när man drabbas av lidande. Ofta glömmer man de anhöriga och detta kan bero på flera olika skäl. Ett kan vara att den anhöriga kanske känner att de inte får lov att vara ledsen inför vårdpersonalen för att de tycker att personalen har så mycket att stå i ändå.
Här följer några frågor som man kan ställa angående anhörig- och personalkontakt :
Hur behandlas förslag från anhöriga?
Finns kontaktperson för anhöriga?
Anordnas anhörigträffar för att ge möjlighet att träffa andra i samma situation?
Hur tas anhöriga emot när de kommer på besök?
När vårdpersonal tillsammans med den anhörige, talar om den drabbade måste man tänka på att man antagligen pratar om två olika personer. Den anhörige har känt den drabbade i en hel del år och minns honom som en helt annan person, dvs. inte alls som han är nu. Men vårdpersonalen känner bara den drabbade som han är nu. Man kan hjälpa varandra genom att berätta om ens olika erfarenheter om den drabbade och på så sätt lättare förstå varför det är som det är, vilket kan ge en betydligt bättre omvårdnad. Som personal glömmer man kanske ibland bort hur pass viktig den anhörige är. Det betyder väldigt mycket för den anhörige att känna sig viktig och behövd. Men också för den drabbade spelar det stor roll för om man tar till sig det som den anhörige har att berätta eller inte, detta visar sig nämligen i omvårdnaden. Vårdpersonalen kan också ge information om Alzheimerföreningen samt om Demensförbundet, där de anhöriga kan få stöd av andra som också har någon nära som drabbats av Alzheimers. Man måste tänka på att man har tid över till de anhöriga om de vill prata ut eller gråta m.m. De har det minst lika jobbigt om inte jobbigare än patienten och de behöver också lite omvårdnad. Empati, lyhördhet och tid är receptet på det som vårdpersonal, vän till anhörig m.m. kan ge för att både patienten och den anhörige ska må bättre.
