Miljöförstöring
Miljöförstöring innebär negativa förändringar i naturen som åsamkas av mänsklig verksamhet. Människans förstörelse av miljön har pågått under årtusenden och har nu nått hela jorden. Övergången från jägar- och samlarlivet till bofast tillvaro och odling för ca 10 000 år sedan innebar en början på miljöförstöringen. I byar och städer samlades avskräde. Slätter odlades upp, och i t.ex. Mesopotamien bedrevs ett intensivt jordbruk med konstbevattning. Från den fuktiga marken avdunstade vattnet men kvar blev salter, som med tiden förstörde åkrarna. Tillsammans med skogsskövling och överbetning ledde detta till att landet successivt förvandlades till halvöken. Liknande processer pågår även i vår tid.
Medelhavets kustområden täcktes tidigare av lummiga lövskogar och frodiga betesmarker. Redan under antiken kalhöggs stora arealer för att man behövde virke och bränsle, och skogen ersattes av snårig, föga produktiv macchia. Skövlingens följder , uttorkning och erosion , ledde till brist på livsmedel, virke och bränsle.
Situationen i städerna förblev usel in i nyare tid. I öppna avlopp samlades allsköns mer eller mindre flytande sörja. De som kunde flyttade ofta ut utanför städerna, och kvar blev en allt värre slum och fattigdom. Den snabba urbaniseringen under 1800-talet fick förödande följder. En rad koleraepidemier tvingade fram anläggande av avloppsnät och en viss slumsanering. Med tiden har de flesta städer och samhällen ordnat tillfredsställande avloppssystem, men det innebär vanligen bara att man flyttat nedsmutsningen från gatan till ett vattendrag. Reningsverk, som vi i vårt land ser som något normalt, finns bara i begränsad omfattning i övriga världen. Situationen i många snabbt växande städer i utvecklingsländerna påminner om Europa för ett par hundra år sedan. Miljöförstöringen på landsbygden startade på många håll med olämpliga jordbruksformer och alltför många husdjur. Skogsskövlingen begränsades från början till samhällenas närhet, men med gruvdriften ökade behovet av bränsle. Industrialismen medförde både att skogarna försvann och att man i flera länder övergick till koleldning, och därmed blev luftföroreningarna ett stort problem (jämför smog). Kol, liksom den senare tillkommande oljan, är rester av mycket gamla skogar. Dessa lager kan ses som naturens egen avfallsdepå, där överskottet av grundämnet kol och en del andra ämnen borde förvaras i stället för att återföras till naturen.
Miljöförstöringen var förr ett lokalt eller regionalt problem, men i dag är nedsmutsningen av luft och vatten en global fråga. Stora mängder föroreningar sprids oavbrutet från världens industrier, städer och sopberg. Utöver spridning av rent giftiga ämnen medför våra aktiviteter bl.a. förhöjda halter av koldioxid och metan i atmosfären, vilket förväntas leda till klimatförändringar.
Redan vid en liten höjning av jordens medeltemperatur börjar polarisarna smälta snabbare, vilket medför att havsytan höjs. Många av världens mest tätbefolkade områden ligger obetydligt över den nuvarande havsytan. Utsläpp av svavel och kväveföreningar som bildar syror tillsammans med vatten leder till skogsdöd och försurning av mark och vatten, och många organismer slås ut. Syrorna frigör dessutom giftiga ämnen ur marken, förstör byggnader och statyer och ökar korrosionen i metallkonstruktioner. Kväveföreningar, främst från bilavgaser och gödningsmedel, hamnar med tiden i vatten och verkar som närsalter. Det leder till överproduktion av i vissa fall giftiga planktonalger Då dessa dör bildar de ett icke nedbrytbart lager på sjöbottnen, där inga djur kan leva. Övergödningen av havet nära kusterna väntas få svåra konsekvenser för fisket.
Medan utsläpp av mer eller mindre miljöskadliga ämnen är det dominerande problemet i industriländerna har tredje världen delvis andra typer av miljöförstöring. De tropiska skogarna huggs ned i rasande fart. De kommer att vara i det närmaste helt försvunna år 2000 om inte kraftfulla åtgärder sätts in. Den tropiska regnskogen är den artrikaste biotopen på jorden och hotas nu av kommersiell avverkning, röjning för att skapa betesmark för boskapshjordar och fattiga nyodlares lågproduktiva jordbruk.
Kalhuggen tropisk regnskog ersätts i bästa fall av en torftig snårskog. Ofta spolas dock det tunna jordtäcket bort och den underliggande marken förvandlas till en steril, tegelliknande massa. Sådan mark kan inte hålla kvar regnvatten, som snabbt rinner nedåt och leder till översvämningar på lägre nivåer. På norra halvklotet orsakar det moderna skogsbruket miljöproblem genom stora avverkningsytor och tunga maskiner.
Den globala luftcirkulationen skapar torrbälten kring ca 30 grader nordlig och sydlig bredd. Här är växternas livsbetingelser mycket marginella. Innanför dessa ligger områden med regntid och torrtid. På savanner och stäpper är det huvudsakligen gräs som förhindrar att markens ytskikt förs bort. På grund av växlingen mellan regn och torka är återväxten årstidsbunden. Ovarsamt jordbruk och överbetning är de mänskliga hoten mot den ömtåliga vegetationen. Överbetning är svår att bekämpa på grund av traditionella sociala system, där rikedom räknas i antal nötkreatur. Många välmenta biståndsprojekt har fått katastrofala följder för miljön genom att brunnsborrning och andra åtgärder gjort det möjligt för befolkningen att hålla för många kor. Den tidvis ringa växtligheten decimeras också av människans behov av bränsle.
