HORMONER OCH ENDOKRINA ORGAN
Hormoner är molekyler som bildas och frisätts från endokrina celler och som utövar en biokemisk verkan på andra celler.
Så kallade klassiska hormoner produceras i ett organ och transporteras med blodet till sina målceller i ett annat organ, medan lokala hormoner huvudsakligen bildas i den vävnad där de har sin verkan. De klassiska hormonerna är antingen 1) proteiner eller peptider, t.ex. hormoner från hypofys, bisköldkörtlar och mag- tarmkanalen, 2) steroider, t.ex. hormoner från binjurebark och äggstockar resp. testiklar eller 3) aminer eller aminosyraderivat, t.ex. adrenalin och sköldkörtelhormoner. Lokala hormoner kan antingen vara polypeptider (t.ex. interferoner) eller fettsyror (t.ex. prosta-glandiner). Den slutliga hormonella effekten på målcellen kan vara aktivering av enzymer med varierande funktion, ändring av cellmembranernas genomsläpplighet och transport av olika ämnen eller ändrad kontraktionsgrad i muskelceller. Sköldkörtel- och steroidhormoner, som lätt passerar genom cellmembraner, binds i likhet med A- och D-vitaminer till specifika proteiner inuti cellerna, s.k. intracellulära receptorer. Endokrina körtlar är körtlar som bildar och insöndrar hormoner till blodet. Hormonerna utövar sin verkan i andra endokrina körtlar och i andra vävnader i kroppen. De endokrina organen spelar en avgörande roll i ämnesomsättning, salt- och vattenbalans, blodtrycksreglering, temperaturreglering och fortplantning samt vid uppbyggnad av muskulatur och skelett. De har också stor betydelse för blodbildning och immunförsvar. Till de klassiska endokrina körtlarna hos ryggradsdjur inkl. människa räknas hypofysen, sköldkörteln, bisköldkörtlarna, binjurarna samt könskörtlarna (äggstockar resp. testiklar).
Hormonproduktionen i sköldkörtel, binjurebark, äggstockar och testiklar står under kontroll av hypofysens framlob. Hypofysfunktionen i sin tur styrs av hypotalamus, ett område i storhjärnans nedre del. Hypotalamus står under inflytande av olika centra i hjärnan som också styr det autonoma nervsystemet. Från vissa delar av hypotalamus transporteras antidiuretiskt hormon (ADH) och oxytocin genom nervfibrer i hypofysstjälken till hypofysens baklob, där dessa hormoner insöndras till blodet. I bukspottkörteln finns endokrina celler, som frisätter framför allt insulin och glukagon. De är lokaliserade i langerhansska öarna, vilka ligger utspridda i körtelvävnaden. I njurarna finns endokrina celler i de små artärerna intill blodkärlsnystan (glomeruli). Dessa celler reagerar på sjunkande artärtryck genom att insöndra renin. Under senare år har det klarlagts att det i hjärtförmaken finns endokrina celler som bildar och frisätter atrial natriuretisk peptid (ANP) vid stigande tryck i förmaken. Andra organ i kroppen innehåller spridda endokrina celler som frisätter peptidhormoner med en i första hand lokal verkan. I mag– tarmkanalen, som till volymen kan betraktas som kroppens största endokrina organ, finns rikligt med peptidproducerande endokrina celler diffust utspridda bland slemhinnecellerna från magsäck till ändtarm. Dessa peptidhormoner har en viktig funktion i regler-ingen av genomblödning, muskelaktivitet, sekretion av mag- och tarmsaft samt upptag av närings-ämnen i tarmen. För skelettets uppbyggnad och omsättning av kalcium spelar parathormon (PTH) från bisköldkörtlarna tillsammans med D-vitamin en avgörande roll. En rad peptider och proteiner med tillväxtstimulerande effekt frisätts från celler i flera organ. Exempel på denna typ av substanser är somatomedin och erytropoetin. Somatomedin bildas huvudsakligen i levern under inverkan av tillväxthormon från adenohypofysen. Ämnet förmedlar i betydande omfattning den uppbyggande (anabola) effekten av tillväxthormon, med ökad proteinsyntes och stimulerad tillväxt i brosk- och benvävnad. Erytropoetin, som bildas i njurarna vid blodbrist (anemi) och nedsatt syrehalt i blodet, stimulerar bildandet av röda blodkroppar i benmärgen. Även hos ryggradslösa djur kontrolleras en rad funktioner med hjälp av hormonella mekanismer, t.ex. ämnesomsättning, fortplantning, hudömsning och pigmentering. Hos insekter kontrolleras de olika stegen i utvecklingen från larv till fullbildad insekt av hormoner. Liksom hos ryggradsdjuren har hjärnan en överordnad roll och styr hormoninsöndringen i olika endokrina körtlar.
